En forskargrupp vid det oberoende Max Planck Institutet – som finns på ett antal platser i Tyskland, men också i andra länder och som fostrat 18 nobelpristagare – lät grupper om tre personer diskutera ett dilemma samtidigt som deras hjärnaktivitet mättes. Efter diskussionen valde deltagarna vem som skulle representera dem. En utomstående betraktare bedömde också vem som framstod som ledare och hur bra deltagarna var på att kommunicera utifrån sju kriterier.
Ökad synkronisering
Samstämmigheten var stor. I nio av elva fall valde gruppen och betraktaren samma ledare. Mätningarna av hjärnaktiviteten pekade ut samma sak, det räckte med synkroniseringsdata från de 23 första sekunderna för att se vem som skulle väljas. Aktiviteten i hjärnan var mer synkroniserad mellan ledaren och en gruppmedlem än mellan två gruppmedlemmar och mest synkroniserad var den när kommunikationen initierades av ledaren.