Inga produkter i varukorgen.
Sons are favoured, but daughters do better!
Krönika Söners och döttrars framgångs ställs ofta i korrelation med hur deras föräldrar har behandlat dem. Malcolm Wiberg vrider och vänder på frågan i en krönika.
Vad beror egentligen söners respektive döttrars framgång på? Foto: Stock Adobe
För ett tag sedan snubblade jag över påståendet att kvinnor som äter p-piller har en ökad risk för hudcancer. Sambandet lät helt osannolikt så jag konsulterade omedelbart min nya ”bästis”, ChatGPT. Till min ohöljda förvåning stämde det. Eller i vart fall var det inte helt hämtat ”out of the blue”. Det finns faktiskt forskning på området. Resultaten är förstås inte entydiga, men vissa studier har visat en ökad risk för melanom hos kvinnor som använder p-piller, medan andra inte har kunnat påvisa samband. Själv tänker jag att det nog snarare handlar om beteenden än medicinsk korrelation. Man skulle ju till exempel kunna misstänka att det handlar om hur mycket sol en kvinna exponerar sig för, och att sambandet finns att söka där snarare än i vilket preventivmedel hon använder.
Fenomenet med korrelerade förhållanden omtalas vanligtvis som ”korrelation är inte kausalitet”. Bara för att två fenomen korrelerar med varandra, betyder det inte nödvändigtvis att det ena orsakar det andra. Det kan finnas andra faktorer som påverkar båda fenomenen och därmed skapar en falsk uppfattning om ett orsakssamband.
På det temat tog jag tag i högen med tidningar som växt okontrollerat under mitt skrivbord. Bland dessa fanns den förträffliga publikationen Harvard Business Review. Innan de försvann till återvinningen bladade jag igenom några nummer och stannade till vid en notis från en forskningsrapport om att ”Sons are favored, but dughters do better”.
Det kan ju förstås bero på att kvinnor gör ett bättre jobb, men det skulle också kunna bero på att en dotter är mindre benägen att gå i sin fars fotspår.
Forskarna hade undersökt 8 000 familjeföretag från hela Sverige. Företagen ägdes gemensamt av föräldrar som hade åtminstone en son och en dotter. Av företagen genomgick 360 stycken en generationsväxling i ledningen. I endast 18 procent av fallen utnämndes en dotter till vd.
Inte bara var det mindre troligt att en dotter utnämns till vd, det tog också längre tid för dem. I genomsnitt måste döttrar vänta fyra år längre än söner. Denna ojämlikhet mellan syskon gynnade inte bolagen. Det visade sig nämligen att företag ledda av döttrar presterade klart bättre än de som drevs av söner.
Svaret på varför söner efterträder sina fäder oftare kan vi nog alla lista ut. Mer intrikat är förklaringen till varför bolag som leds av döttrar presterar bättre. Det kan ju förstås bero på att kvinnor gör ett bättre jobb, men det skulle också kunna bero på att en dotter är mindre benägen att gå i sin fars fotspår. I så fall skulle svaret handla om förmågan att tänka nytt och annorlunda. Något som rimligtvis också en son borde klara om han gör ett medvetet val. Så korrelationen mellan generationsskifte och lönsamhet kanske ligger i förmåga att tänka nytt snarare än i könstillhörighet. Något som för övrigt redan Einstein lär ha noterat: “Insanity is doing the same thing over and over again and expecting different results”.
