Inga produkter i varukorgen.
Så agerar människor i oro och kris
Coronabloggen
Jag tänker att utmaningen för de flesta av oss inte är att veta vad vi ska göra om någon i vår närhet har det riktigt tufft. Du har antagligen egna erfarenheter av människor som förlorat en nära anhörig, gått igenom en uppslitande skilsmässa och liknande. I de situationerna har du aldrig sagt ”så farligt är det inte” eller ”nu överdriver du väl.”
Jag tänker snarare att utmaningen kan vara att förstå hur stark den inre verkligheten är hos en människa i kris och oro. Vi ser och upplever inte vad den andre går igenom, vi kan bara observera reaktioner som givet den yttre verkligheten verkar överdrivna. Då ligger det nära till hands att säga ”så farligt är det inte.” Har du provat det vet du dock att det knappast har positiv effekt, troligen har den andre reagerat med tystnad, ilska eller skam.
Foto: Mattias Malmi Pauser
Så hur kan vi bli bättre på att förstå andras inre verklighet? Jag tar avstamp i två saker som vi människor har svårt att stå ut med: Brist på kontroll och det faktum att framtiden är okänd. Ett sätt att hantera dessa är att spekulera. Det är inte ett aktivt beslut att spekulera, snarare är det inbyggt i psyket på samma sätt som det är inbyggt i kroppen att vi andas.
Skälet är förstås att det har ett överlevnadsvärde. Våra förfäder som hörde att det prasslade i buskaget kunde spekulera i att det betydde att ett lejon siktat in sig på middag. Att då göra helt om och springa för allt vad tygen håller var en god strategi, även om det i det specifika fallet visade sig att det inte fanns ett lejon.
Att spekulera kan vara en del i en växande ond cirkel. Den andra delen är oro. Spekulationer väcker oro som väcker värre spekulationer som väcker ökad oro. Vid något tillfälle går oron över i rädsla eller till och med panik. Om du har egen erfarenhet av så starka känslor vet du att det kan leda till att man tappar sin klokskap. Logiska argument biter inte. Att försöka lugna biter inte. Den inre verkligheten tar över.
Om detta hittills känns teoretiskt kan vi diskutera vad som händer om man tar på sig en virtual reality-hjälm. Om du har gjort det har du varit väl medveten om att du inte på riktigt är på väg att bli attackerad av zombies eller att du inte sitter i en berg- och dalbana som just nu störtdyker. Men ditt psyke bryr sig inte så mycket om vad du ”vet.” Psyket, och kroppen för den delen, reagerar som om det är på riktigt.
Och kan du ta till dig detta är du troligen väl skickad att hantera oroliga människor eftersom din empati då vaknar. Då kommer du inte att argumentera, du kommer att lyssna. Då byter du ut ”så farligt är det inte” mot ”du, jag fattar att det du går igenom är riktigt tufft.”
Michael Soderling
leg.psykolog och organisationskonsult.
