”Jag ångrar ingenting!” Det är vår tids melodi. Hos sommarpratare, på gravstenar och på svensktoppen. Själv tänker jag att den som inte ångrat något på tio år inte heller har utvecklats eller mognat en millimeter på den tiden. Inte konstigt då att man även på ledande befattningar, i både samhälle och arbetsliv, kan hitta häpnadsväckande brist på mognad i vår tid.
Kanske menar vi inte riktigt det vi säger, utan i stället att vi inte tänker skämmas, eller inte tänker gräva ner oss i skuldkänslor, eller att vi stolt tänker ta konsekvenserna av våra beslut. Men ändå. Vår kultur tolkar ånger som svaghet, dåligt självförtroende eller rent av osund självkritik. I stället ska man vara oberörd, aldrig ha skuldkänslor och bara se framåt. Men utan förmåga till ånger går vi miste om ett avgörande verktyg för mognad.



