Inga produkter i varukorgen.
Är arbetsplatsen en hönsgård?
Bloggen Har ”kränkande särbehandling” blivit ett slagträ? Vi söker ofta lösningar på arbetsmiljöproblemen hos enskilda individer. Men kanske handlar de mer om hur vi strukturerar arbetsplatsen, menar krönikören Mattias Engström.
Ta inspiration från hönsgården, manar psykologen Mattias Engström. Foto: Stock Adobe
Många arbetsgivare, HR-specialister, fackliga och snart hela samhället brottas med begreppet ”kränkande särbehandling”. Är kränkning bara en flummig känsla, eller är det något objektivt? Och vad är egentligen arbetsgivarens ansvar i detta? Djupa diken finns på alla håll, från att arbetsgivaren upprättar en sorts egen rättsskipning som en gammaldags feodalherre inom sitt område, till de som blir passiva och duckar det ansvar som makt och mandat alltid medför.
En rykande färsk forskningsrapport sätter dock fingret på vad som absolut är arbetsgivarens ansvar, nämligen systemperspektivet. När man utbildar chefer kring social arbetsmiljö, eller psykologisk trygghet, finns det många som tänker att ”då anställer vi bara glada människor som ler mot varandra, så har vi löst arbetsmiljöproblemen!”. Och visst är det viktigt hur man rekryterar, men jag skulle vilja påstå att arbetsplatsen är mer som en hönsgård. Det spelar ingen roll hur glada hönor du köper, om du stänger in för många i en för liten bur, med bara en sittpinne, inget gräs och ständig trängsel till den enda vattenskålen, så kommer det bli konflikter, bråk, hackkycklingar och gängbildning i alla fall, hur trevliga hönor det än var från början.
Tydlighet, tack
Social arbetsmiljö kan beskrivas som relationer, ansiktsuttryck, röstlägen, tillit, gemenskap och samspel. Organisatorisk arbetsmiljö handlar om hur vi strukturerar verksamheten, ungefär som när vi bygger en hönsbur. Det som blir tydligt i forskningsrapporten är att organisationen (hönsburen) påverkar det sociala (ansiktsuttryck, röstlägen, relationer, kränkningar med mera.) Detta kommer knappast som en överraskning för dem som jobbat med organisationer ett tag, men behöver uppmärksammas. Min erfarenhet är att människan har lätt att tänka individperspektiv; ”Kalle är dum, Kalle har problem, Kalle är ett problem, ta bort Kalle så har vi tagit bort problemet”. Ibland finns det starka individfaktorer, men ofta är detta sätt att resonera bara en symtombehandling. Felet sitter i organisationen, och problemen kommer då återupprepa sig.
En särskild organisatorisk brist, som tas upp i rapporten, är otydlighet i roller. Alltså vad vi förväntar av varandra på arbetsplatsen. Detta kan knytas till AFS 2015:4, 10§, där arbetsmiljöverket kräver av arbetsgivaren att alla medarbetare ska kunna svara på fem frågor som tydliggör rollen, till exempel vilka uppgifter som ingår, hur långt man förväntas komma, hur man skall prioritera och så vidare. I en gammaldags struktur gick var och en till chefen och fick ett klargörande. Men i en modern organisation där medarbetaren ingår i mängder av team, hanterar många intressenter, ingår i agila konstellationer och navigerar i en matris så kan chefen sällan svara på frågan. I stället behövs klargörande processer mellan medarbetare i alla dessa konstellationer. Chefens huvuduppdrag blir då i stället att säkerställa att alla dessa team är välfungerande, så att sunda processer tydliggör svar på de fem frågorna.
Brister i dessa organisatoriska dimensioner är en vanlig rot till kränkning på arbetet. Även om det inte går så långt som till en formell anmälan om kränkande särbehandling, som oftast är toppen på isberget, finns det mängder av konsekvenser under ytan. Kring samarbete, mående, arbetsglädje, kreativitet och i förlängningen produktion, personalomsättning, effektivitet och resultat på sista raden.
Slagträ i arbetsmiljöbråk?
Man kan fundera på om hela konceptet med kränkande särbehandling lett till något gott, eller om det mest blivit ett slagträ i bråk på arbetsplatsen, som skapar komplicerade konfliktstrategier, kräver massor av administration och göder ett nytt konsultskrå som gör avancerade utredningar av minsta anklagelse. Men om uppmärksamhet på kränkande särbehandling leder till att vi blir bättre på att organisera våra verksamheter, så är jag beredd att åka landet runt och förkunna om detta för hög och låg, i tid och otid. Vi ses!
Mattias Engström är leg. psykolog, organisationskonsult och driver Företagspsykolog.se. Ambitionen är att med psykologisk kunskap bidra till svenskt arbetsliv med ledstjärnorna Gott mående, Gemenskap och Måluppfyllelse.
