Inga produkter i varukorgen.
Ni är överens om målen – men menar ni samma sak?
Krönika Samma mål kan väcka helt olika bilder. För vd:n gäller det att synliggöra skillnaderna innan ledningsgruppen enas om riktning och börjar agera, skriver Malcolm Wiberg i en krönika.
För tre år sedan satt jag i publiken på Åre Business Forum och lyssnade till Petter Stordalen. Han talade om hur fantastiskt Sverige är. Vi pratar och pratar, sa han – men när vi väl är överens går alla åt samma håll. Det är unikt i världen. Och oerhört starkt. Jag har burit med mig de orden sedan dess. För han satte fingret på något väsentligt: att bli överens börjar med en obekväm insikt. Vi är olika. Mer olika än vi tror.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
VD-tidningen premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Så innan ni sätter målen – gör ett test. Be alla i rummet beskriva hur de ser ett år framför sig, som en bild. En ser en klocka där året börjar klockan tolv, den 1 januari, och går medsols. En annan erkänner lite generat att det går motsols och börjar den 24 december – jag vet, för det är jag. En tredje ser året linjärt. En fjärde som en trappa. Ingen har fel. Vi har bara olika bilder av samma, rätt enkla sak. Övningen är för övrigt en strålande middagsöppnare i ett trögt sällskap. Enda nackdelen: när samtalet väl kommit igång går det inte att stoppa, och det blir många skratt!
Men poängen är allvarligare än så. Om vi inte ens ser bilden av ett år på samma sätt i en liten grupp – med likartad bakgrund och utbildning – hur kan vi då inbilla oss att vi uppfattar verksamhetens mål på samma sätt? Särskilt när vi aldrig ger varandra tid att förstå vilka inre bilder var och en bär på.
Att sätta mål är enkelt. Att sätta mål på riktigt – där alla förstår både innebörd och konsekvens – det är en konst.
Jag har under mitt yrkesliv suttit i fler möten än jag kan räkna som börjat med en bergfast övertygelse om att alla är överens. En stund senare inser vi, ibland till vår förvåning, att vi står på helt olika platser. Först därefter, mödosamt och ibland lite skamset, landar vi i en gemensam bild av vad vi egentligen menar. Det är här målstyrning avgörs. Inte i presentationen. Inte i excelarket. I samtalet.
Att sätta mål är enkelt. Att sätta mål på riktigt – där alla förstår både innebörd och konsekvens – det är en konst. Men ger man samtalet tid, låter man som Stordalen sa människor prata och prata, får man något mycket större än ett mål alla förstår. Man får människor som kan agera utifrån sina egna förmågor för att nå dit. Ju fler kreativa lösningar, ju fler vägar mot samma punkt, desto bättre. Det är ofta de oväntade lösningarna som leder till framgång.
Så nästa gång ni sätter mål: börja inte med att formulera. Börja med att lyssna på varandras bilder. Först när bilderna möts går alla åt samma håll – och då går det fort.
Eller som Saint-Exupéry uttryckte det: Om du vill bygga ett skepp, trumma inte ihop folk för att samla virke – lär dem i stället att längta efter det ändlösa havet.
