Alla i ledningsgruppen säger ja. Då är det dags att bli orolig.

Vi jobbade i många år för två olika partier i rikspolitiken utan att känna varandra. Vi möttes i tv-studior, korridorer och i samband med debatter, förhandlingar och politiska utspel.

Vi hade hälsat på varandra och utbytt artiga fraser, men inte mycket mer. Vi kom från olika politiska block och var vana att se samma frågor från helt olika perspektiv. Vi trodde helt enkelt att vi var för olika för att passa ihop.

När vi senare började arbeta tillsammans upptäckte vi att våra olika bakgrunder var en stor tillgång. Vi hade tränats i olika politiska miljöer och fått med oss olika perspektiv. Men vi är överens om vikten av absolut noggrannhet med bibehållen snabbhet och tryggheten att våga ifrågasätta och säga emot.

Det har blivit särskilt tydligt i vårt arbete med kriser.

För i en kris är det inte alltid den som säger ja som organisationen behöver mest. Det kan vara den som säger nej. Den som tycker olika.

– Nej, det där håller inte.

– Nej, det där är inte så glasklart som du tror.

– Nej, jag tror att medierna kommer att ställa en helt annan fråga.

– Nej, vi kan inte gå ut med det här nu.

Det kan vara jobbigt att ha en sådan person i rummet. Särskilt för en vd.

När det blåser vill man nå konsensus, få bekräftat att man tänker rätt och känna att ledningsgruppen är på ens sida. Om man som chef frågar om alla håller med är det få som spontant svarar nej. Och det är förstås mänskligt att vilja vara lojal med sin chef.

Men om alla säger ja är det inte nödvändigtvis ett tecken på en stark ledningsgrupp.

Det kan vara ett varningstecken.

Vad är det vi inte ser? Vad kommer vi att få kritik för? Hur kommer det här att uppfattas utifrån? Vad händer om vår bild av situationen är fel?

Och den obekvämaste frågan av alla: Säger ni ja för att ni faktiskt håller med eller för att jag som vd redan har sagt vad jag tycker?

För dig som vd är det här en ledarskapsfråga. Det räcker inte att säga att man vill ha högt i tak. Man måste också visa att man tål en högre takhöjd.

Nejsägaren kan vara en av organisationens viktigaste tillgångar när det är kris.

Det handlar inte om att skapa konflikt för konfliktens skull. Det handlar om att någon måste våga pröva beslutet från andra hållet.

Det kan kännas jobbigt och besvärligt. Men det är betydligt mer ineffektivt att fatta ett snabbt beslut som måste göras om när det visar sig att man hade fel. Speciellt i kris kan det vara ödesdigert.

Och här blir ledarskapet avgörande.

Om vd:n konsekvent belönar den som håller med, kommer organisationen snart att bli väldigt bra på att hålla med.

Om vd:n däremot uppskattar den som upptäcker risker, ställer jobbiga frågor och säger emot i tid, bygger man en organisation som bättre klarar en kris.

Det är något vi själva har stor nytta av i vårt arbete tillsammans och ute hos kunder. När den ena säger ”Det här är glasklart” kan den andra svara ”För dig, ja”.

Och det är ofta precis där krishanteringen börjar. För vi behöver inte se samma sak. Vi behöver se mer. Våga utmana och ifrågasätta.

I en kris är en nejsägare inte problemet. Det kan vara den som hjälper dig att upptäcka problemet, innan alla andra gör det.