Konsten att överleva en mediegranskning – här är 5 viktiga steg

Vanliga misstag

Det börjar ofta med ett samtal från media. Sedan går det fort. När en mediegranskning slår till finns det flera återkommande misstag som gör situationen värre än den hade behövt bli.

Ett grundläggande problem vid granskningar är ofta att man inte har ”levt som man lär” – det vill säga att det finns en diskrepans mellan värdegrund och verklighet. Det är ofta den sortens motsägelse som väcker mediernas intresse från början.

Dessutom är det vanligt att ha ett alltför internt perspektiv, och underskatta både allvaret i situationen och hur omfattande intresset kan bli.

– Det här helikopterperspektivet är nyckeln i många krishanteringar, och det kan underlättas av att ha någon utifrån som är van vid kriser och krishantering, säger Elin Boberg.

Så förbereder du dig

Anne Ekberg och Elin Boberg är noga med att påpeka att den bästa krishanteringen är förberedelse. Har du byggt förtroende i förväg blir krisen lättare att hantera. Här finns det tre frågor som kan vara bra att ställa:

1. Vad skulle kunna vara en potentiell kris för din organisation?
2. Vilka värsta scenarier och surdegar finns i organisationen?
3. Går det att förklara för media?

När drevet går

När media tar kontakt och krisen är ett faktum är det första steget att lägga alla kort på bordet: Vad har hänt? Vad är det media vill veta? Har något gått fel – och varför?

– Att ta fram alla fakta är det absolut viktigaste. Först därefter bestämmer man hur man kommunicerar. Sedan gäller det att ge sig tid att öva framför allt, för att ta fram bra budskap som hörs genom det här mediebruset och ger effekt, säger Anne Ekberg.

Ett annat nyckelråd är att hålla medarbetarna nära.

– Medarbetarna blir väldigt ansatta när man hamnar i en mediegranskning Det är klassiskt: i kris prövas ledarskapet. Dina medarbetare måste känna att du har tagit kontroll och att du är transparent och lyssnar, säger Elin Boberg.

En medarbetare som tvingas läsa om krisen i media innan ledningen informerat internt, tappar snabbt förtroendet. Och om krisen hanteras fel, är risken stor att det är just de anställda som vänder dig ryggen.

Undvik att ge krisen bränsle

Både Anne Ekberg och Elin Boberg har sett många fall där vd:n gått i affekt, blivit defensiv, irriterad eller försökt skylla ifrån sig.

– Det är mänskligt, men förödande. I stället gäller det att kliva fram och ta ansvar, säger Elin Boberg.

– Går man ut för tidigt och uttalar sig utan att ha hela bilden klar för sig, får det konsekvenser som man sedan måste hantera under själva krisen. Det första man säger är otroligt viktigt, säger Anne Ekberg.

Ett annat misstag är att helt lägga locket på och gå under jorden i hopp om att stormen ska blåsa över.

– Då lämnar man fältet öppet för andra röster, ofta kritiker eller tidigare medarbetare som inte har lika mycket insyn, säger Elin Boberg.

Vem ska tala?

Frågan om vem som bör vara talesperson är särskilt viktig i mindre företag, som ofta saknar kommunikationsavdelning.

– Det är lätt att tänka att det alltid ska vara vd. Men det är inte alltid rätt. Är det en HR-fråga? Då kanske det är den HR-ansvariga som bör fronta. Har något gått snett i produktionen? Då kan det vara bättre att det är en teknisk expert som uttalar sig, säger Elin Boberg.

Det viktigaste att tänka på är att den som ska fungera som talesperson är väl insatt och har övat.