Mer än varannan svensk i arbetsför ålder uppger att de har haft en, eller flera chefer, som på ett avgörande och positivt sätt har påverkat deras karriär och arbetsliv. Det visar en undersökning som vi på Ledarna låtit undersökningsföretaget Verian göra.
Det är dags att säga det: Vd:n är viktigare än vi vill erkänna
Krönika Som vd påverkar du fler människor än du kanske tänker på. På alla chefers dag den 16 oktober reflekterar Thomas Magnusson över vd:ns betydelse, ansvaret som följer med rollen och hur ledarskapet kan sätta spår långt efter att man slutat arbeta tillsammans.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Det går förstås inte att säga att chefen ensam ligger bakom en människas karriär. Men siffrorna visar något som vi borde tala betydligt mer om. Chefer spelar roll. Ibland under många år efter att vi har arbetat tillsammans.
Och om chefer har så stor betydelse för människors utveckling, då har vd en ännu större betydelse. Inte för att vd möter alla medarbetare varje dag, utan för att vd utser chefer, formar förutsättningarna för deras arbete och visar vilket slags ledarskap som faktiskt värderas i företaget. En bra vd påverkar därför långt fler människor än dem som rapporterar direkt till vd.
Vi säger gärna att ingen människa är oersättlig. Och självklart är det så. Ett företag som står och faller med en enda person är inte särskilt välbyggt. Samtidigt tycker jag att vi ibland gömmer oss bakom den formuleringen. För sanningen är att vd har väldigt stor betydelse för vad som händer i ett företag. Både för resultaten och för människorna som arbetar där.
På alla chefers dag den 16 oktober uppmärksammar vi alla chefer som får verksamheten att fungera. Det är bra och välförtjänt. Men högst upp finns en person som har fått ansvaret för att hålla ihop helheten. Ägarna vill ha avkastning, styrelsen vill se att besluten genomförs, kunderna vill få det de har blivit lovade och medarbetarna vill förstå vart företaget är på väg. Allt detta hamnar till slut på vd:s bord.
Efter många år som vd, även i företag där mycket behövde förändras, har jag sett vilken skillnad personen i den rollen faktiskt gör. Det handlar sällan om att vd är den klokaste människan i rummet. Det bör hen för övrigt inte vara särskilt ofta. Det handlar mer om att någon måste bestämma vad som är viktigast just nu och sedan få organisationen att hålla fast vid det.
Det låter enklare än det är. I de flesta företag finns det fler bra idéer än det finns tid och pengar. Det finns också många människor med starka åsikter om vad som borde göras. Någon måste till slut säga vad företaget ska göra och, minst lika viktigt, vad det inte ska göra. Där har vd ett ansvar som inte går att skicka vidare till en arbetsgrupp eller gömma i ännu en presentation.
Jag har sett vad som händer när den tydligheten saknas. Organisationen stannar inte. Människor fortsätter arbeta, men de börjar dra åt olika håll. Chefer gör sina egna tolkningar, prioriteringar förändras från vecka till vecka och medarbetarna försöker lista ut vad ledningen egentligen menar. Det kostar mer kraft än man tror.
Vd påverkar också stämningen i företaget, ofta utan att själv vara medveten om det. Människor lägger märke till vad vd frågar om, vilka frågor som får tid och vad som snabbt försvinner från dagordningen. De ser vem som får beröm och vem som får bära ansvaret när något gått fel. Framför allt ser de om vd gör som hen säger.
Det går att skriva hur många värdeord som helst. Om vd uppträder på ett helt annat sätt när pressen ökar är det det beteendet som kommer att sprida sig. Om dåliga nyheter bestraffas kommer det snart inte några dåliga nyheter. Det betyder förstås inte att problemen har försvunnit. Det betyder bara att vd får veta om dem senare.
En annan del av uppdraget som jag tycker diskuteras alldeles för lite är relationen till styrelsen och ägarna. En bra vd ska vara lojal med sitt uppdrag, men lojalitet är inte samma sak som lydnad. Ibland består jobbet i att säga att ett önskat beslut inte är bra för verksamheten. Det kan bli obekvämt. Men en vd som alltid håller med gör egentligen inte sitt jobb. Styrelsen behöver få veta hur det faktiskt ser ut, inte hur vd tror att den vill att det ska se ut.
Samtidigt ska vi inte romantisera bilden av den ensamma och starka vd som klarar allt. Jag tror inte på den sortens ledarskap. En vd som ska godkänna varje beslut och vara inblandad i varje fråga blir snart ett hinder för den egna organisationen. Då har man inte byggt ett starkt företag. Man har byggt ett beroende.
För mig ligger en stor del av vd:s betydelse just där. I förmågan att få andra att ta ansvar. Att rekrytera människor som kan mer än man själv, ge dem ett verkligt mandat och låta dem lösa uppgiften på sitt sätt. Det är inte alltid lätt. Särskilt inte när man själv tycker sig veta hur något borde göras.
En bra vd behöver inte synas mest när det går bra. Då finns det ofta många andra som förtjänar uppmärksamheten. När det går dåligt är det annorlunda. Då måste vd kliva fram och ta ansvar. Jag har alltid haft svårt för chefer som gärna tar åt sig äran för framgångar men snabbt hittar någon annan att skylla på när resultaten uteblir. Det skapar en rädd organisation, och rädda organisationer blir sällan särskilt framgångsrika.
Vd är alltså viktig. Inte för att vd ska stå i centrum eller ha svar på allt. Vd är viktig eftersom sättet att fatta beslut, hantera motgångar och möta människor påverkar hela företaget. Det märks i styrelserummet, men också i samtalen vid kaffemaskinen när vd inte är där.
Så på alla chefers dag är frågan kanske inte om vd är viktig, utan hur du som vd använder ditt inflytande? Använder du det för att själv bli större eller för att ge företaget riktning? Eller gör du det för att få andra människor att växa och på ett avgörande och positivt sätt påverka deras karriär och arbetsliv?

