
Den traditionella och mest förekommande metoden i ett förändringsarbete är aktiveringsfokus. Där läggs fokus på de saker som sker innan själva beteendet har inträffat.
Förändringsarbete Många förändringsarbeten rinner ut i sanden utan att de resultat som sattes upp som mål uppnåtts. Kan det bero på att man missat själva kärnan som handlar om ett förändrat beteende hos både chefer och personal? Här kommer sju tips för lyckat förändringsarbete.
Den traditionella och mest förekommande metoden i ett förändringsarbete är aktiveringsfokus. Där läggs fokus på de saker som sker innan själva beteendet har inträffat.
Istället för aktiveringsfokus föredrar psykologen Anna Russberg konsekvensfokus som betonar vad som händer efter att beteendet inträffat.
– Båda metoderna syftar till att förändra beteenden och båda behövs för att skapa beteendeförändringar, men konsekvenserna styr våra beteenden i mycket större utsträckning än vad aktiverare gör. Det här är kunskap som inte är speciellt utbredd inom näringslivet men som psykologer sedan länge använt i form av kognitiv beteendeterapi (KBT), konstaterar Anna Russberg.
Hon och Jannis Angelis, docent i industriell ekonomi vid KTH, har tillsammans skrivit boken ”Piska eller morot”. I den berättar de bland annat att i organisationer där aktiveringsfokus dominerar är risken stor att beteendeförändringar inte håller över tid och att medarbetare inte blir motiverade till att driva arbetet framåt.
– Utan beteendeförändringar blir det aldrig tal om någon verklig implementering eller förbättring. Organisationen får därför in färre förbättringsförslag och därmed tas färre nya idéer fram. Det innebär också i förlängningen ofta låg arbetsmoral och sämre chef medarbetarrelationer.
Aktiverare behövs förvisso som vägvisare, men de får enligt henne inte bli den dominerande arbetsformen.
– Med en sådan arbetsmetodik utnyttjar vi aldrig medarbetarnas fulla potential och vi lämnar sannolikheten att lyckas förändra beteenden åt slumpen.
En viktig skillnad mellan de två arbetsmetoderna är att aktiveringsfokus har ett underskott av positiv förstärkning. Därmed blir inte medarbetare tillräckligt motiverade till att ändra sitt beteende, och önskvärda resultat uteblir.
Med ett konsekvensfokus ingår däremot en stor portion beröm (positiv förstärkning). Såväl inbyggda i arbetsprocesser, mätningar som i verbal återkoppling.
– Vi människor tycker helt enkelt om att höra från vår omgivning när vi gjort något bra och få uppskattning för det vi åstadkommit. Många personalenkäter visar att på de flesta arbetsplatser önskar medarbetare få mer uppskattning för sina arbetsinsatser än de faktiskt får, säger Anna Russberg.
Hon konstaterar att i förändringsarbete krävs att någon säger eller gör något annorlunda, annars uppstår inte någon förändring.
– Att få människor att förändra beteenden är själva grunden i change management. Vi kan inte förbättras eller förändras, vare sig som individer eller som organisationer om vi inte beter oss annorlunda.
För att få en påtaglig effekt inom organisationen krävs dessutom att förändringarna blir bestående. Att använda sig av konsekvensfokus skapar enligt henne goda förutsättningar för att både få till förändringar och att få dem att bestå över tid.
– Det här blir än viktigare om verksamheten bygger på kontinuerligt förbättrade arbetsprocesser och metoder som återfinns inom till exempel lean, säger Anna Russberg.
Hon betonar att ett långsiktigt förbättringsarbete främst bör drivas av medarbetarna själva.
– Då får man ett skifte från ett relativt statiskt och toppstyrt arbetssätt till en mer självgående arbetsstyrka. I stället för att framkalla beteendeförändringar hos medarbetarna genom olika typer av styrning blir det en arbetsplats där medarbetarna själva genererar nya beteendeförändringar.
Det ställer dock stora krav på verksamheten. En grundförutsättning är att medarbetarna är både införstådda och motiverade. Det kräver att de blir positivt förstärkta i sitt arbete i tillräcklig utsträckning.
– Detta kräver i sin tur att organisationen och dess chefer börjar med att förändra sina egna beteenden, för att därmed skapa ringar på vattnet och med rätt förutsättningar få medarbetare att ändra sina. Därefter kan förändringsarbetet till stor del drivas av medarbetarna själva.
Här betonar hon särskilt vikten av att vd är en förebild.
– Det är också viktigt att medarbetare ger vd beröm när denne gjort något bra. Men om en vd skapar en god atmosfär på arbetsplatsen brukar det leda till att vd:n blir en omtryckt chef.
Det är också viktigt att vd ständigt gör en uppföljning av hur beteenden förändras.
– Detta är inte något som ska ligga på HR:s bord utan det är vd som ska äga frågan, avslutar Anna Russberg.