Retorikbubblan #4: Energi

Låtsas att du ska entusiasmera en grupp barn. Säg, ”Kom barn ska jag berätta en hemlighet”. Säg det först i neutralt tonfall, sedan med väldigt mycket artikulation samtidigt som du ser dig själv spegeln. Och vad hände? Jo, du märkte att du automatiskt använde både mer gestik och mimik. Just mimiken gör att massor av småmuskler i ansiktet aktiveras och hela uttrycket blir levande.

När vi talar professionellt kan motsatsen, halvslö eller slö artikulation, vara ett sätt att gömma sig, att inte riktigt våga stå för det man säger. Eller att inte riktigt våga vara den auktoritet (ej att förväxla med att vara auktoritär) man egentligen borde vara i ”det skarpa läget” (och som mottagarna vill att man ska vara). I nordisk kultur är vi gärna lite försiktiga när vi själva är i det skarpa läget. Vi tror att det blir överspel. Men var lugn – jag brukar lätt raljerande hävda att jag inte stött på en nordbo där det blivit överspel… Som mottagare tycker vi om att den som talar är uttrycksfull.

Vad lär vi oss av detta? Jo, medveten, något förstärkt artikulation kan hjälpa oss att förmedla energi och engagemang.