Inga produkter i varukorgen.
Lagoma korvar är bäst
Ledare nr 4 Hur mycket olikhet tål ledningsgruppen? Lagom mycket, tycks vara det mycket svenska svaret på frågan.
Foto: Peter Knutson
I mitt jobb som chefredaktör för VD-tidningen träffar jag av lätt insedda skäl en hel del vd:ar från olika företag och branscher. En sak som slår mig gång på gång är, att de som har lyckats bra med att utveckla sina verksamheter nästan alltid lyfter fram sin ledningsgrupp som en tung framgångsfaktor. De talar om hur väl gruppen fungerar, hur stark den är och hur bra samarbetet mellan medlemmarna är. Men vad är det egentligen som gör detta samarbete så avgörande?
I den avslutande delen av Strategiskolan i detta nummer talar Anders Baude om ”kollektiv intelligens”. Han vill lyfta vikten av att involvera medarbetarna för att lyckas med strategiprocessen. Men även ledningsgruppen skapar en kollektiv intelligens. Det vill säga, gruppen som helhet blir mer än summan av dess enskilda medlemmar, och denna styrka kommer i sin tur vd:n och hela verksamheten till dels. Så blir det åtminstone när ledningsgruppen fungerar bra, när allt det där som behövs för att gruppen ska bli en grupp – trygghet, struktur, tillit, gemensamma mål – finns på plats.
Det där vrider och vänder vi på i detta nummer. När blir gruppen ett team? Vad måste finnas på plats för att arbetet ska fungera optimalt och vad är motsatsen till en välfungerande ledningsgrupp?
Läs också Leo Olssons artikel om mångfald i ledningsgruppen! Detta ofta upprepade ord som nästan har blivit synonymt med kön och etnicitet, men som ju faktiskt har ett mycket bredare innehåll än så. Själv tyckte jag att det var intressant att läsa om avvägningen mellan behovet av olika perspektiv i ledningsgruppen, och behovet av samsyn för att komma vidare i diskussionerna. Hur mycket olikhet är bäst för gruppen som helhet? Forskningen tycks peka mot ett annat vanligt förekommande ord i svenskan. ”Lagoma korvar är bäst”, som Karlsson på taket sa.
