Kvinnor vill inte bli ledare i mansdominerade grupper
Ledarskap
En ny studie visar att manligt dominerade miljöer påverkar kvinnors vilja att bli ledare negativt. De viktigaste orsakerna till resultatet är att kvinnor får lägre självförtroende i mansdominerade miljöer och förväntar sig sämre stöd från gruppen.
– Trots att kvinnor investerar minst lika många år som män i att utbilda sig ger deras yrkesvägar ofta både sämre lön och karriärutveckling. Lönegapet beror främst på att män och kvinnor arbetar i olika sektorer och vi vill undersöka om mansdominerade miljöer i sig är en av mekanismerna bakom de ihållande könsskillnaderna, säger Eva Ranehill, forskare i nationalekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet som skrivit studien tillsammans med Andreas Born och Anna Sandberg.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Strategiska artiklar med tips och analyser.
- 6 fullmatade magasin årligen.
- Tillgång till premiumnyheter på vdtidningen.se.
- 100 procents fokus på vd-rollen.
Studien har genomförts som ett experiment där deltagare slumpvis fördelats i mans- eller kvinnodominerade grupper. Alla deltagare fick lösa en uppgift individuellt innan de diskuterade i grupp för att komma fram till ett gemensamt svar. Forskarna mätte därefter deltagarnas intresse för att leda sin grupp, varefter varje grupp valde en ledare inför studiens andra del.
– Om vi jämför individer som presterar lika bra på uppgiften som de andra gruppmedlemmarna så ser vi att de kvinnor som är i minoritet är mindre benägna att försöka bli ledare för sina grupper än de kvinnor som är i majoritet, berättar Eva Ranehill.
Uttryckt på en skala från 1 till 10 är kvinnor 1,4 punkter mindre intresserade av att leda en mansdominerad grupp än en kvinnodominerad. Skillnaden är nästan lika stor som mellan mäns och kvinnors generella vilja att bli ledare.
Forskarna pekar på flera tänkbara orsaker till resultaten, däribland att de kvinnor som i studien slumpats till mansdominerade grupper är mindre inflytelserika, tror att de presterar sämre än andra gruppmedlemmar och tror att de ska få färre röster (vilket de också får) än kvinnor som slumpats till grupper med en majoritet kvinnor.
– Det är flera faktorer som spelar roll för hur kvinnor beter sig i grupperna, men vår analys indikerar att lägre självförtroende och låga förväntningar på gruppens stöd spelar störst roll. Tillsammans förklarar de nästan 70% av könsskillnaden, säger Eva Ranehill.
Om kvinnor påverkas negativt av att befinna sig i minoritet, så kan det vara en förklaring till skillnaderna på arbetsmarknaden, både horisontellt, få kvinnor i vissa branscher, och vertikalt, färre kvinnor på toppositioner. Få kvinnor inom ett område eller på en nivå kan leda till att färre kvinnor söker sig dit och att fler söker sig därifrån.
– Vi arbetar nu vidare med en studie där vi försöker bekräfta en del av dessa mekanismer i arbetsmarknadsdata. Studier som vår kan leda till ökad förståelse för vad som driver de förvånansvärt seglivade könsgap vi ser på arbetsmarknaden – och därmed vilka åtgärder som bäst lämpar sig för att ta itu med dem, avslutar Eva Ranehill.
