Tystnaden skapar hjärnspöken

När vi intalar oss att vi behöver mer tid innan vi säger något. Eller ännu värre, när vi stoppar huvudet i sanden och hoppas att det ska lösa sig av sig självt.

Allt vi gör kommunicerar.

Det kan vara ägaren som signalerar oro med hela sitt kroppsspråk men inte säger ett ord. Styrelseordföranden som osynliggör någon i styrelserummet genom att möta allas blickar utom en persons. Chefen som flyttar möten för tredje gången och svarar kortare än vanligt.

Delägaren som känner att något skaver men väljer tystnad framför samtal med sin kompanjon. Det är då hjärnspökena flyttar in.

Jag har sett det många gånger. I styrelserum, ägargrupper och ledningsgrupper. Överallt där människor befinner sig i beroendeställning till varandra. Som ägare har du den yttersta makten. Medarbetarna kalibrerar sitt eget beteende utifrån vad du gör, inte gör och vilka du väljer att prata med. Särskilt när du inte är tydlig med vad du vill.

Som styrelseordförande sätter du tonen i rummet genom vilka du ser, lyssnar på och ger utrymme. En ledningsgrupp läser av sin vd på sekunder. Hur du mår översätts ofta till hur företaget går.

När ägare och styrelse väntar med besked lämnas människor ensamma med sina värsta tankar.

• Kommer jag att bli av med jobbet?
• Ska företaget säljas?
• Planeras en omorganisation?

Det som inte sägs högt växer ofta i det tysta.

När ingen säger något börjar människor tänka det värsta. Och det får konsekvenser. Betydligt större än många ägare och styrelser inser.

Under tiden går en extern vd hem och tvivlar på sitt mandat.

Under tiden tackar en annan vd ja till den där anställningsintervjun efter tredje förfrågan.

Under tiden lägger ledningsgruppen mer energi på blickar, tonfall och spekulationer än på kunder och resultat.

Under tiden tappar organisationen fart medan de bästa människorna i tysthet börjar lämna.

Allt detta för att någon trodde att tystnad kostade minst.

De flesta människor klarar sanningen betydligt bättre än att lämnas ensamma med tystnaden.

Det gör den nästan aldrig. Tystnad kommunicerar alltid något. Frågan är bara vad. Det märkliga är att det ofta krävs så lite för att stoppa en negativ spiral.

• ”Jag har inget nytt besked ännu, men jag vill inte lämna dig i ovisshet.”

• ”Hur mår du, är du okej?”

• ”Jag återkommer på fredag.”

Tre raka meningar.

Ibland är det allt som krävs för att få en människa att sova och en organisation att andas igen.

Min erfarenhet är enkel. De flesta människor klarar sanningen betydligt bättre än att lämnas ensamma med tystnaden.

För tystnad skapar hjärnspöken. Och hjärnspöken bygger sällan starka bolag.