6 råd för hur du går in i ett nytt vd-uppdrag

När jag klev in i rekryterarens kontor inför mitt första vd-uppdrag, var jag egentligen inte nervös. Jag hade svårt att ta till mig att någon skulle vara intresserad av mig som person, ledare och vilka egenskaper som lockat bolaget att titta extra på mig. Därför hade jag en lättsam inställning, om än spänd, i mötet. Jag tänkte att det här är en bra träning inför kommande liknande möten, och att chansen att jag skulle få det här uppdraget var liten.

Det var ett tufft möte med djuplodande frågor, men jag svarade ärligt och var öppen med både bolaget och rekryteraren. Efter mötet ringde jag upp rekryteraren och frågade vad hans reflektioner var. Han tyckte att jag borde klätt upp mig lite till, men att mötet i stort sett gått bra. Två veckor gick och jag hörde inget. Men så kom det ett mejl där jag ombads komma in till rekryteraren för de sedvanliga testerna. Ytterligare två veckor förflöt och jag blev kallad till koncernkontoret som inte låg i Sverige för att gå igenom testerna samt träffa koncernledningen och styrelseordföranden. När jag åkte därifrån var det med en väldigt positiv känsla.

Tvivlen började komma

Dagarna efter den resan började tvivlet komma, jag hade en bra bild av vad jag ville göra i bolaget men hade jag tagit mig vatten över huvudet, hade jag det som behövdes för att kunna vända ett bolag som under flera år gått dåligt? Jag hade varit chef tidigare, suttit i ledningsgrupp men aldrig tidigare varit den som alla skulle vända sig till för svar. Var jag tillräckligt påklädd, skulle jag fixa det här? Det blev några sömnlösa nätter innan jag bestämde mig för att det här ska gå.

Efter några dagar fick jag ett samtal från HR som samtidigt skickade över ett förslag på ett vd-avtal, mitt första! Det var på tolv sidor och på engelska. Hyfsat exalterad över att vara den utvalda, i en lång process med många ”konkurrenter” till positionen, skummade jag igenom avtalet, visade det för min fru och skrev på.

Nu var det på riktigt, om tre månader skulle jag ta över ett full operationellt bolag med duktiga medarbetare som visste vad dom gjorde. Till saken hör att just den branschen jag nu gav mig in i hade jag i stort sett ingen kunskap om.

Under tre månader studerade jag konkurrenter, marknadsundersökningar, läste bokslut och månadsrapporter, jag tänkte att ju mer ”påklädd” jag var desto bättre. Jag hade suttit hemma och studerat organisationen, personer i bolaget samt kunderna och långsamt började en strategi formas hos mig. Den var inte förankrad i verkligheten och inte heller med hjälp av kunskap från de anställda eller från vad kunderna tyckte om oss, men jag hade en idé om vilken väg som kunde vara den rätta.

Bad om respit

Min första dag var tillsammans med koncernchefen, nu skulle jag presenteras som den kandidat de valt att leda bolaget. Jag kommer ihåg detta möte så väl: otroligt stelt, försiktigt och med stor reservation från de som skulle bli mina medarbetare. Mötet varade i 20 minuter där jag presenterade mig och berättade hur mycket jag såg fram emot att arbeta med dem. Efter korta hälsningar lämnade alla mötet utom jag och koncernchefen. Jag fick inga frågor av medarbetarna och jag kände att de hade en stor skepticism mot både mig och min chef.

När vi satt ensamma kvar säger min chef med stort allvar att han förväntar sig att jag ska göra stora förändringar. Jag visste att vi hade ett jobb att göra med att vända bolaget men nu blev det klart att det inte bara handlade om det, utan att jag även förväntades göra stora organisationsförändringar.

Jag var inte helt förberedd på det här och gick hem och brottades med det. Hur skulle jag kunna hantera det utan att ha lärt känna min personal eller deras förmågor? Jag mejlade min chef den kvällen och förklarade att jag inte var beredd att göra de här förändringarna innan jag hunnit bilda mig en uppfattning om att det var rätt väg att gå. Jag bad om en respit på sex månader för att ge mig en chans att få en bra bild över bolaget, personalen, affärsmodellen och kunderna och att jag därefter skulle komma med förslag på hur jag ansåg vägen framåt skulle se ut. Orolig satt jag och väntade på svar. Med tanke på att jag hade en dag på jobbet och nu på sätt och vis ifrågasatte min chefs tydliga riktlinjer så kändes det spänt att inte veta hur reaktionen skulle bli.

Jag fick mina sex månader och kände en lättnad över att inte behöva göra drastiska förändringar redan i början på resan!

Sex lärdomar

Dag nummer två, gick jag upprymd in på kontoret, satte mig vid fikabordet där flera av mina medarbetare satt och började småprata. Det fanns en försiktighet kring vad man sa och hur man utryckte sig. Jag tänkte att jag på något sätt måste bryta isen och började dela med mig av mig, min person och privatliv. Till slut fick vi igång samtalet runt bordet lite hjälpligt. Jag insåg ju att jag var den person folk var osäker på, vad stod jag för, vilka värderingar hade jag, skulle det satsas eller omorganiseras och skäras ned? Där och då förstod jag nog inte hur stor inverkan en ny chef kan ha på en grupp.

– Att få en ny grupp med sig i ett förändringsarbete, att få dem att tro på den resan och till slut att få dem att bidra till förändringen är nog det svåraste men samtidigt det mest belönande jag gjort. Naturligtvis hände det mycket mer innan det här bolaget var vinstdrivande och förtroendet mellan mig och gruppen var på topp. Det tänker jag ta upp som ett nytt ämne nästa gång jag har förmånen att blogga här. Men det här är de viktigaste lärdomarna jag tog med mig:

1. Skapa dig en bild innan du går in och tar över rodret, läs på, analysera och försök hitta en strategi som du tror fungerar.
2. Ta fasta på vad styrelsen ger dig för uppdrag, våga ifrågasätta utifrån den kunskap du tillskansat dig genom dina studier.
3. Möt människorna du ska leda med både tydligt ledarskap men också med ödmjukhet, det är det gänget som ska gör jobbet tillsammans med dig och det är här kunskapen finns.
4. Vinn förtroende över tid med de närmast dig.
5. Gör om din strategi utefter all ny information du fått till dig.
6. Sätt också upp delmål som man visuellt bockar av vartefter man genomfört dom, på det här sättet ser alla att ni rör er framåt. Förhoppningsvis kommer resultatet att visa att ni är på rätt väg, det här bygger en trovärdighet för vad du försöker åstadkomma.