Människan är en tolkande varelse. Jag tror att alla ledare jag arbetat med genom åren gjort häpnadsväckande upptäckter, när de förstått hur andra i organisationen tolkat det ledaren sagt, gjort eller inte gjort. Under min officersutbildning fick man lära sig att efter ordergivning säga ”Repetera!”, och tänk så många konstiga varianter man kunde få höra av det man trodde att man uttryckt klart och tydligt. Kanske är det barmhärtigt att en vd inte hör alla märkliga tolkningar som görs ute i organisationen?
”Sluta tolka” är en paroll i vissa delar av management och samspelslitteratur, men jag tror det är som att be en haj äta gräs. Hela den mänskliga hjärnan är uppbyggd för att av nästan ingenting kunna skapa mönster, betydelser, mening, hopp, rädslor med mera genom att väga in sammanhang, historik och erfarenheter. Ibland blir det bra, ibland går det så där. Modern forskning tyder på att tolkningen till och med sker innan vi blir medvetna om vad vi sett eller hört, så att varseblivningen är färgad av de känslor som uppstått i den oftast omedvetna tolkningen. Att påstå att man inte tolkar, eller är strikt objektiv, är alltså att bedra sig själv.