Författarna väljer i sin senaste bok att ropa ”Kejsaren är naken” och peka på något som alla vet och känner, men som ingen riktigt kanske vågar formulera: Det är långt ifrån alla ledningsgrupper som fungerar optimalt.
Orealistiska perspektiv
Den röda tråden för boken är att ledningsgruppens roll präglas traditionella värderingar och en helt annan verklighet än den vi lever med i dagens näringsliv. Alla ledningsgrupper, hävdar författarna, skulle må bättre av mer verklighetsförankrade utgångspunkter, mer realistiska perspektiv och bättre verktyg för att möta framtidens utmaningar.
Komplexiteten ökar
Problemet är att vi i dag utgår från felaktiga förutsättningar om organisationen som en hierarkisk linjestabskonstruktion med ett tydligt maktcentrum, en stabil inre struktur och tydliga gränser mot omvärlden.
I verkligheten har det i stället vuxit fram ett betydligt mer vildvuxet organisationslandskap, där linjestabsorganisationen kompletteras och kompliceras av matriser, processer, standardiseringar, IT-system, projekt, nätverk, förändringsarbeten och, inte minst, en omfattande kontrollapparat.
Ännu fler möten
Det komplexa organisatoriska landskapet får direkta konsekvenser för ledningsgruppsarbetet. Osäkerheten, både inom och utanför verksamheten ökar i takt med att förändringarna accelererar. Samtidigt ökar kommunikationsbehovet och det blir allt svårare att genomföra centralt beslutade förändringar på ett konsekvent sätt. Mötesfrekvensen ökar, liksom den ökande administrationen.
Motstridiga krav
Det vildvuxna organisatoriska landskapet skapar också en fragmenterad fördelning av makt. Det beslutsfattande systemet ser helt enkelt inte längre ut som förr och en av de största utmaningarna för ledningsgruppen blir att utnyttja denna komplexitet och fragmentering och hantera och balansera olika organisationsformer och maktcentra. Att helt enkelt utgå ifrån och lära sig hantera att det det ställs en hel rad motstridiga krav på och i en modern verksamhet.
publicerad 29 december 2016