Kan filosofiska antaganden beskriva bolagsstyrning?

Syftet med bolagsstyrning är att skapa förutsägbarhet och öppenhet för till exempel investerare att förstå vad är det för bolag som de investerar i, vilka processer som finns på plats och hur man jobbar. Om något går fel – vilka åtgärder sätter man in då? Pär Vasko förklarar:

– Alla stora bolag har en så kallad corporate governancerapport. Går man in på till exempel H&M och studerar deras governancerapport ser man när möten sker, hur stämman ska gå till, hur valberedningen ska utses, vilka etiska principer man ska jobba efter. Det är den traditionella, ganska klassiska ansatsen för att förstå det här.

En del av ansvaret för en styrelse är att vara ansvarig för den framtida riktningen och den framtida strategiska inriktningen. Det spelar en stor roll i Pär Vaskos avhandling där han beskriver hur de här personerna med vitt skilda förutsättningar hela tiden jobbar med att forma den här framtida riktningen. Och i det här formandet är det många olika intressen samtidigt. Det är ekonomiska, empatiska intressen, ett sökande efter mening.

– Jag har gått en lite annorlunda, alternativ väg. Avhandlingen är filosofisk, men det tar fasta på två teoretiska diskussioner inom bolagsstyrning. Mitt intresse har dragits åt den forskningsdiskussion som förs mellan två centrala teoribildningar; stewardship och agency teori. Just denna forskningsdiskussion är spännande för att den är polemisk, känsloladdad och vass, säger Pär Vasko och fortsätter:

– Om vi, å ena sidan, antar att människan agerar med det teoretiska idealet homo economicus, the economic man, så är det idealet kopplat till antaganden om att människan är rationell, vinstmaximerande och egenintresset styr. Om man tänker kopplingen till styrningen – då behöver vi ha kontrollsystem eftersom vi tänker oss att om egenintresset styr så är den här personen benägen att göra allt som står i sin makt för att berika egenintresset. Konflikt är därmed oundvikligt. Och konflikt är i det här fallet mellan en vd och en styrelse. Utgår man från homo economicus och båda parterna drivs av egenintresse, då måste vi ha kontrollstrukturer. Det är den ena positionen och den kallas för agency theory.

Den andra positionen som han undersökt kallas för stewardship theory och den gör egentligen motsatta antaganden, det vill säga människan är inte alls en ekonomisk varelse i den meningen att det är rationalitet och egenintresse som alltid styr, utan hon är egentligen empatisk och söker det bästa för gruppen.

– Även i situationer där konflikterande intressen kan uppstå – egenintresse och vad som är bäst för gruppen – kommer en steward att välja det som är bäst för gruppen, berättar Pär Vasko.

Konsekvensen av de här diametralt motsatta förhållandena att se på människan är att själva diskussionen blir väldigt polariserad. Det vill säga, teoretiker som företräder båda de här positionerna slår ju vakt om att man har rätt och då måste den andra ha fel.

– Och där kommer existentialismen till sin rätt. Det är en subjektiv filosofi, den utgår från enskilda personer som ser världen på sitt sätt. Det som förenar oss är att vi ständigt är engagerade i tanken om framtiden som formbar. På onsdag ska detta hända, om tre år detta… Vi strävar hela tiden mot någonting. Jag menar att, med stöd av existentialismen, det är denna strävan som är själva grejen. Det finns ingen färdig uttänkt väg framåt, utan det är vi som skapar hela tiden. Och det gör vi för att vi behöver ha någon slags meningsfull framtid.

Hans avhandling vrider och vänder på det för-givet-tagna och söker sätta teoretiska antaganden i rörelse, för att därigenom försöka etablera en möjlighet att förstå och teoretisera om människor i olika positioner.

– I ljuset av den befintliga diskussionen, som är baserad på ett antingen/eller tänkande, så framträder här ett alternativ i att tänka existentiellt, alltså både/och.

Han konstaterar att man för att teoretisera från en existentiell position och samtidigt hålla sig inom den existentiella traditionen så kan essäer vara ett sätt att skriva. Begreppet essä kommer från franskan och betyder ungefär ”försök” att diskutera ett vetenskapligt ämne på ett personligt sätt.

– Just detta har jag också gjort i min analys, som består av tre essäer där jag ställer tre empiriska/praktiska situationer i ljuset av några existentiella begrepp. En essä, vill jag hävda, är ett sätt att skriva fram en text som bryggar det teoretiskt abstrakta och det praktiskt konkreta. Det är också ett sätt att teoretisera om människan (här: ledare och chefer) som de förhoppningsvis kan känna igen sig i.

I grunden försöker han etablera ett alternativt sätt att närma sig tillvaron som vi alla lever i, oavsett om vi är ledare, chefer, anställda – eller för den delen människor.

– För mig är existentialismen ett sätt att söka förståelse både för sig själv och andra. Den utmanar, den kräver vidsynthet och den vrider och vänder på vad jag tror mig veta. Min ambition är att vi kan utmana oss själva och andra genom att inte fastna i hur saker och ting är, eller inte komma loss från föreställningar om hur vi är.

Han menar att en annan spännande fråga vi kan ställa oss är i stället, vad händer om vi tänker i termer av både/och – och inte bara i termer av antingen/eller. Den existentiella förståelsen är ett sätt att ta fasta på detaljer i tillvaron och låta oss undra över dessa.

– Ett exempel kan vara: Varför skjuter vi på möten gång på gång även om vi skulle kunna besluta här och nu? Existentiellt kan det förstås som frihetens svindel, alltså att det är jobbigt att hela tiden ”skapa framtid” tillsammans med andra. Konsekvenserna av våra beslut kan vi inte förstå förrän i efterhand och det kan vara svindlande, skulle Simone de Beauvoir ha sagt ungefär, avslutar Pär Vasko.

Läs hela avhandlingen:Moving beyond stewards versus agents – Exploring business managers as existential beings in the interior-design and furniture industry in Småland, Sweden