Det osynliga trycket i framgångsrika familjer

Många utvecklar en stark drivkraft. En förmåga att ta ansvar tidigt. En vilja att bidra och prestera. Många blir också framgångsrika.

Men det finns en annan sida.

Det gäller inte bara ägarfamiljer, utan många som växer upp nära starkt drivna föräldrar. Jag möter dem ofta. Barn till entreprenörer, chefer och företagsledare, men också vuxna som har burit det länge och arbetar hårt för att passa in. En stark lojalitet. En omedveten blick uppåt mot den framgångsrika föräldern.

Forskning visar att barn tidigt internaliserar outtalade förväntningar. För vissa blir det en drivkraft. För andra blir det mer krävande.

Att inte passa in kräver mer energi, mer anpassning och större egen förståelse.

Särskilt tydligt blir det hos dem som fungerar lite annorlunda. Ofta är det de som är mer sina egna. De som ibland blir missförstådda eller tysta. Som känner mer, tänker snabbare eller fungerar på ett annat sätt.

Att inte passa in kräver mer energi, mer anpassning och större egen förståelse. Och när bilden av privilegium klistras på någon som kämpar, ökar sårbarheten.

Vi pratar ibland om det som en superkraft – och det är det också, när det blir rätt mött.

Det här är mönster som kan få stora konsekvenser. Många familjer väntar för länge med att ta hjälp. Den som bryter normen behöver ett finmaskigt skyddsnät, ett stöd utformat efter individen, inte efter normen. Med värme, förståelse och en medvetenhet om hur starka drivkrafter i en familj påverkar.

Lite som i en välfungerande verksamhet, där människor fungerar olika – vissa behöver mer struktur, andra mer frihet. Ibland behövs anpassning eller extra stöd för att få fram det bästa. Det ses inte som ett problem, utan som en investering i potential.

Samma perspektiv behöver vi ta med oss in i familjen. Men utan att blanda ihop uppdragen. Det handlar om matchningen mellan individ och miljö.

Företaget måste drivas professionellt, med tydlighet och fokus.

Individen däremot behöver något annat: rätt sammanhang, ibland mer stöd. Men framför allt värme och att få känna att man är värdefull som man är, inte för sin prestation. Det handlar inte om att sänka kraven, utan om att förstå var de ska ligga. Här faller många högpresterande föräldrar ur.

När vi blandar ihop det tappar vi båda.

Men när vi håller isär det och samtidigt förstår människors olika drivkrafter händer något annat.

Då kan vi frigöra potential.

För när människor får verka i det de faktiskt är bra på …

… då kommer ofta en extra växel.

Kanske är det där vi behöver börja. Inte i prestation – utan i självkänsla.

Sanna Arnfjorden Wadström är företagsstrateg, föreläsare och rådgivare med lång erfarenhet av att stötta ägarledda bolag i förändring.