Vi talar ofta om ledarskap i termer av tydlighet, mod, vision och handlingskraft. Det är viktiga egenskaper. Men det finns en annan dimension som inte alltid får samma utrymme i strategidokument och på konferenser: det stödjande ledarskapet.
För mig handlar det om att förstå att min roll inte främst är att själv vara den som kan mest eller gör mest. Mitt uppdrag är att skapa förutsättningar för andra att lyckas. Att lyfta, inte bara leda. Att se potential bakom osäkerhet och styrka i det som ännu inte är fullt utvecklat.
Den stödjande chefen förändrar en organisation, ofta utan att tala om kultur med stora ord. Genom sitt beteende skapar den chefen trygghet. Och trygghet är en grund för verklig prestation. När människor känner att de får försöka, även när de inte är helt säkra, vågar de också ta ansvar på en ny nivå.
Då slutar utveckling vara något vi beslutar om i en plan och blir i stället en naturlig del av hur vi arbetar tillsammans.
Jag är övertygad om att empati och höga förväntningar inte är varandras motsatser. Tvärtom. Att bry sig om människor betyder inte att sänka kraven. Det betyder att sätta dem tillsammans med någon, inte ovanför någon. Det skapar energi.
I team där stödet är tydligt ser man ett skifte. Fokus flyttas från individens prestation till gruppens gemensamma framgång. Medarbetare börjar lyfta varandra. Det skapas en kultur där ansvar delas och där framgång inte ägs av någon enskild, utan delas.
Som vd är jag också medveten om att mitt sätt att använda makt påverkar mer än jag ibland tror. Makt kan användas för kontroll. Men den kan lika gärna användas för att undanröja hinder, öppna dörrar och skapa utrymme. För mig är det självklart att mitt uppdrag är att se till att andra lyckas, inte att själv stå i centrum.
När det perspektivet får fäste förändras organisationen i grunden. Fokus flyttas från hierarki till ansvar, från position till påverkan och från status till samarbete.
Det mest intressanta är att den här typen av ledarskap smittar. Inte genom direktiv, utan genom exempel. Andra börjar agera på samma sätt eftersom de ser effekten. Det är så kultur byggs på riktigt: genom beteenden som upprepas, inte ord som formuleras.
Vi lever i en tid där vi pratar om transformation, effektivisering och ständig förändring. Men mitt i allt det är det värt att påminna sig om att människor fortfarande växer av samma saker som alltid: tillit, uppmuntran och närvaro.
Det stödjande ledarskapet är inte något mjukt vid sidan av affären. Det är en av de starkaste strategiska tillgångar vi kan ha.
Kanske är det dags att ge den typen av chef den status den förtjänar. Inte som ett komplement till det riktiga ledarskapet, utan som själva grunden för det.