Jag satt nyligen på en middag med en framgångsrik entreprenör med många års erfarenhet av olika ledarroller, både som operativ chef, vd och styrelseordförande. Hans framgångar är många, men ändå beklagar han sig efter några glas vin över hur tomt det känns inombords. Hans motivation börjar dala, hans arbetsglädje börjar sina, han undrar hur länge till han kommer hålla på med företagande. Jag ställde en enkel fråga: vad har din drivkraft varit genom åren? Han svarade utan att blinka: att bevisa mig själv inför andra, att visa att de som tvivlat på mina förmågor har fel. Min enkla analys, som jag valde att framföra till honom där och då, var: då har du ju främst varit externt motiverad, det är svaret på varför du är mätt och otaggad nu. Du har ju redan uppnått det målet. Moroten är uppäten. Sedan följde en lång och intensiv diskussion kring hur fel jag hade och att det inte går att beskriva motivation på ett så förenklat sätt. Jag valde till slut att sluta argumentera och nicka med i stället. Det var ju trots allt en trevlig middag vi skulle ha, inte en kritisk analys över våra livsval.
Men, det finns en uppsjö av forskning som visar med all tydlighet att motivation i form av att ”bara” bevisa sig inför andra eller uppnå en belöning är av sämre kvalitet än intern motivation. Med kvalitet menar man hur mycket viss motivation hjälper en över tid att lyckas OCH hur man mår under tiden man anstränger sig.



