Kristina Lindhe om sin exit: ”Hjärnan vann över hjärtat”

Vd-rollen Trots framgångarna valde grundaren och vd:n Kristina Lindhe att lämna Lexington. För Vd-tidningen berättar hon om resan till beslutet, och ger råd till andra i samma sits.

Kristina Lindhe om sin exit: ”Hjärnan vann över hjärtat”
För Kristina Lindhe var det viktigt att övergången till nya ägaren gick smidigt och smärtfritt. Foto: Birgitta Wolfgang Dreijer

Lexington Company grundades 1997 av Kristina Lindhe, tillsammans med några medgrundare. Hon var fast besluten redan från start att bygga ett internationellt varumärke, vilket hon också lyckades med. Under pandemiåret 2021 fanns hennes bolag på 20 marknader, var noterat på Nasdaq-börsen och hade en försäljning på 233 miljoner kronor.

Någonting är fel

Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
VD-tidningen premium

Läs vidare – starta din prenumeration

  • Strategiska artiklar med tips och analyser.
  • 6 fullmatade magasin årligen.
  • Tillgång till premiumnyheter på vdtidningen.se.
  • 100 procents fokus på vd-rollen.
Redan prenumerant?

Under hela tillväxtresan var Kristina Lindhe vd och starkt förknippad med designföretaget, som hon beskriver som sin ”baby”. Men efter 25 år valde hon att sälja till finska Manna & Co. Hon satt kvar ett år som vd, och lämnade helt 2023. Men Lexington – den numera utflugna ungen – ligger henne fortfarande varmt om hjärtat.

Som vd och grundare av ett sådant företagsbygge tampas man säkert med många frågor och känslor när beslutet att dra sig tillbaka tar form. Hur var det för dig?

– Om du har grundat ett bolag och drivit det så länge som jag har gjort, från väldigt litet till ganska stort, så påminner det lite om att ha en baby som växer upp. Till slut kom känslan av att det var dags för den här ungen att flyga ur boet.

Hur växte beslutet att sälja fram?

– Det var både hjärta och hjärna som var tvungna att säga sitt. Hjärnan vann över hjärtat. Det var så klart svårt att ta det beslutet. Men det fanns olika rationella skäl, både för bolaget och privat, som ledde fram dit. Men det var inget beslut som togs på en vecka. Det var en ganska lång process.

Hur lång?

– Det vet jag inte, egentligen. Man diskuterar alltid framtid med sitt bolag och olika möjligheter. Men det fanns en del privata delar i det som gjorde att det också tippade över.

Sedan Kristina Lindhe lämnade Lexington har hon bland annat startat ett mentorskapsprogram för kvinnliga entreprenörer. Foto: Birgitta Wolfgang Drejer.

Vad gav dig den där sista ”puffen” att ta steget?

– Vårt yngsta barn bor i Nya Zeeland sedan sju år. Vi kunde inte träffas på två och ett halvt år under covid. Sedan fick hon också en liten dotter. Jag påverkades av insikten om, att ska vi kunna ses så måste vi åka dit. Och man åker inte till Nya Zeeland över en helg. Man bör kunna vara där i flera veckor eller en månad. Och man kan inte driva ett börsnoterat bolag från andra sidan jordklotet under så lång tid – det är faktiskt omöjligt.

– Det var den sista lilla droppen som vägde över. Men det fanns många andra skäl till att sälja. Framför allt handlade det om framtiden för varumärket.

Tänkte du att någon annan vore bättre lämpad att föra varumärket vidare?

– Nej inte alls. Jag tror absolut att jag hade kunnat fortsätta utveckla varumärket på flera sätt. Det fanns många idéer och planer. Men bolaget behövde komma till nästa nivå, med allt vad det innebar av processtöd, system, mjukvara och så vidare – sådant som kräver kapital, och som nu bolaget fick tillgång till genom den nya ägaren.

Vilka råd ger du till andra entreprenörer som går i säljtankar?

– Ska du sälja ditt bolag så kommer ju tajmingen och värderingen att spela in. Alla vill väl ha så bra värdering som möjligt av sitt bolag. Där spelar omvärldsfaktorer in som du inte kan styra över helt själv. Ska du sälja ditt bolag, så måste du också ha rätt köpare. Möjligheterna skiljer sig mellan olika branscher och olika bolag, och det har svängt ganska mycket den sista tiden. Tidigare var inte vinsten så viktig, utan köpare fokuserade på tillväxten. I dag tittar man mer på andra faktorer, som lönsamhet. Allt det där måste du förhålla dig till.

– Andra faktorer som påverkar är hur situationen ser ut för dina kunder eller för din bransch. Finns det omständigheter där som innebär en risk? Och hur ser organisationen ut? Vad kommer att hända när du lämnar företaget?

Utåt var du tätt förknippad med bolagets framgångar, hur påverkade det ditt agerande runt försäljningen?

– Generellt skulle jag säga att det är viktigt att din organisation och närmaste medarbetare inte är för beroende av dig. Om inte förr så när du planerar att sälja måste du göra dig ”mindre viktig” – eller hur jag ska uttrycka det – för verksamheten.

Efter 25 år sålde Kristina Lindhe sin ”baby” till finska Manna & Co. Foto: Birgitta Wolfgang Drejer.

När processen var i rullning, hur planerade du att låta omvärlden och dina medarbetare få veta?

– Dels var det ju rent regulatoriskt eftersom vi var listade. Du har skyldigheter gentemot aktieägarna och ett regelverk att följa. Det är den ena delen. Den andra delen handlar om människorna i företaget. Jag tror att det är väldigt viktigt att du är ganska tyst om processen tills du har någon form av plan, något du kan kommunicera. För det spelar ingen roll hur lojala och fantastiska medarbetare och kollegor du har – ganska få av dem tänker på bolaget i första hand. Det är mänskligt att tänka på sin egen situation först: ’Vad kommer att hända med mig?’. Det uppstår tusen frågor som är jobbiga för den enskilda individen. Vem köper? Kommer de att ändra eller lägga ner delar av verksamheten? Kommer bolaget att flyttas och lägger de ner huvudkontoret då? Ett sådant här besked skapar oro även om man samtidigt kommunicerar ut en plan för framtiden, och det måste man ha respekt för.

Så det optimala är att ha affären så klar som möjligt innan man börjar tala om den med medarbetarna?

– Ja, det skulle jag säga. För oss var det också väldigt viktigt att prata om allting med alla olika medarbetare. Vissa personer hade ju följt med oss genom en stor del av livet. Det blir ju så när man har haft ett bolag i 25 år. I en annan situation, där du har startat ett bolag och redan från början har bestämt en exit om tre år eller fem år, då är förmodligen det scenariot ganska tydligt för alla som jobbar i företaget.

Jag är jättestolt över varumärket som vi har byggt upp och allt som vi har gjort med Lexington, i Sverige och i många andra länder.

Hur var det för dig att ge de här beskedet?

– Då var allting ganska klart. Den nya ägaren kunde komma in direkt och presentera sig. Vi hade en plan som rullade på rätt snabbt. Det tycker jag att vi gjorde så bra som man kan göra.

Du stannade kvar ett år som vd efter försäljningen. Varför gjorde du det?

– Det fanns flera anledningar till det, men den främsta är min omsorg om varumärket Lexington. Det behövdes helt enkelt tid för att kunna lämna över allt, och mycket fanns ju såklart hos mig, efter så lång tid.

Vad innebar det året?

– Det första rådet man får av alla är att lämna direkt när man säljer. Men för min del blev det året en sorts bearbetning. Det är så mycket känslor i det här, både en sorg och en glädje. När jag lämnade kände jag att jag hade gjort allt. Jag var färdig och det var på något sätt klart. Det hade jag inte känt om jag hade lämnat ett år tidigare. Men det är klart att det kan vara bättre för bolaget om man lämnar direkt. Det får man ta med sig.

Var det svårt att vara vd under nya ägare?

– Det är jättesvårt. Det fattas så klart beslut som du inte skulle ha tagit själv. Du blir lite bakbunden i det läget. Då är det viktigt att du inte kommunicerar allt som du tycker till dina medarbetare. Det försätter dig i en konstig situation.

Vad känner du inför Lexington i dag?

– Det är fortfarande som min bebis på något sätt. Den har flugit ur boet och ska stå på egna ben och göra egna saker. Jag är jättestolt över varumärket som vi har byggt upp och allt som vi har gjort med Lexington, i Sverige och i ganska många länder. Lexington är fortfarande viktigt för mig som varumärke. Jag önskar bara att allting ska gå bra på vägen till att utvecklas och växa ännu mer. Det var ju målet med försäljningen.

Bloggen

På nytt jobb

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
VD-tidningen

VD-tidningen Premium

Med fullt fokus på vd-rollen.
Full tillgång till strategiska artiklar med tips och analyser.