Hej då Micro Manager. Vi ses helst aldrig mer

Allt detta mynnar du i att du är en äkta micro manager. Du detaljstyr allt för att ”det ska bli rätt kvalitet.”

Ditt folk ska nu rapportera varje steg de tar. De måste fråga om lov inför varje litet beslut, även sådant som de tidigare hanterade själva. Först är du nöjd över att du styrt upp, stramat upp, lyft nivån. Du är kungen! Men snart blir du irriterad. Produktiviteten verkar gå ner. Är de lata eller bara inkompetenta? De saknar driv. De slutar ta initiativ. De verkar mer intresserade av att inte göra fel än att göra rätt. Du ger ”förbättrande feedback”. Det hjälper inte. Några byter avdelning. En slutar. Bra, nu kan du anställa folk och forma dem från grunden.

Så sprids plötsligt ett virus i världen och alla blir hemskickade. Nu ser du inte din personal och vet inte vad de gör i varje stund. Du blir skitstressad. Du fantiserar att de sover länge, går ut i solen på långpromenader, hämtar tidigare på dagis och fikar bort halva dagen. Du funderar på att skaffa ett program som mäter när och hur länge de är uppkopplade på Teams, e-mail och andra jobbapplikationer. Det finns sådana. Då vet du om de verkligen jobbar eller bara låtsas.

Du skapar en rutin där alla måste redovisa exakt vad de gjort med sin tid. Lite mer administration kan de tåla, de har ju ingen restid så där finns det att plocka av. Men din vd får reda på det och hon säger nej. Ingen mer belastning av det slaget. Fullt fokus på tillit och ”Värdeskapande”. Du gillar inte henne.

Pandemin ebbar ut. Du längtar tills dina soldater är tillbaka på kontoret så att du åter kan ha full kontroll, men så säger vd:n att alla ska få välja hur mycket de vill jobba hemifrån. Det har ju fungerat så bra under pandemin. Nu ogillar du henne ännu mer. Vad är det här för trams? Klart de ska tillbaka till kontoret. Du tar upp det med henne men samtalet går inte som du vill. Den senaste medarbetarundersökningen ger dig rekordlåga betyg. Vd:n berättar att hon bestämt sig för att slå ihop din avdelning med en annan och att din roll dessvärre är överflödig. Det finns inga kvalificerade tjänster till dig och du vägrar att ta ett jobb med lägre status där du blir av med tjänstebilen och andra förmåner. Så du blir uppsagd på grund av arbetsbrist.

Du slutar på en tisdag. Du är på kontoret. Du hoppas på en avslutningsfika och några fina tal. Men just den här dagen verkar alla ha valt att jobba hemifrån. Hybrid är bara skit. Du lämnar in bilnycklarna och passerkortet och undrar varför alla är emot dig. Allt du ville var att folk skulle prestera på det sätt som du vet är bäst. På ditt sätt. Du vänder dig om och säger högt: ”Hej då lättkränkta mjukisar. Vi ses helst aldrig mer!”