Det är inte okänt att många företag världen över fortsätter att ägas och drivas inom företagarens familjekonstellation. Kanske i en eller två generationer, kanske fler (låt oss hoppas på en impact-unicorn). Enligt forskningen är det fler än vi tror. Det kan dock vara svårt att följa förändringar och omformningar. Kanske ser det ut som att företaget inte finns kvar medan det har skapats en koncern under ett nytt varumärke, kanske har det skett en fusion. Historiskt kunde större konkurrenskraftiga företag byggas genom att familjer till och med slogs ihop – med skjuts av att någon fann sig i äktenskap med någon i den andra ägarfamiljen. Förhoppningsvis inte alltid ett arrangemang. Som en obotlig romantiker och beundrare av tv-serien Downton Abbey vill jag tro på att kärleken segrar. Låt oss inte förlora oss i tv-serierekommendationer, det är en annan krönika, låt oss återgå till ämnet för denna.
Ägandet i familjen över generationer har många gånger visat sig stärka familjeband, familjerelationer och familjeidentitet. Trippel vinst, eller?
”Det vi gör är de vi är” – och kanske är vi ölbryggare, förläggare, lantbrukare eller båtbyggare. Men vad händer när familjen undrar; är det fortsatt vi? Är detta vilka vi är idag? Vad händer om beslut tas om att ta ett steg bort ifrån ett företag som hållit ihop och försörjt, men med en alltmer påtaglig distans? Vad händer om de inte är de mest dedikerade och bäst lämpade framtida ägarna?
I de flesta resonemang kopplat till generationsskifte fortsätter frågetecknen att hopa sig. En fråga som ofta besvaras utan överläggning om vilken värderingsprincip som ska tillämpas är prislappen. Kanske rör det sig om miljoner eller miljarder kronor, euro eller dollar. Men vad är ett högt kontra lågt belopp och är bedömningen objektiv eller subjektiv? Vad som är säkert är att ett utbyte av ett företag kommer innebära nya medel som behöver en trygg strategi, lika självklar som den som fanns för företaget. Hur identifierar då sig entreprenören som individ, hur identifierar sig familjen? Hur finner alla parter sin mening, sitt varför, sitt hur?
I den här familjen är vi inte familjeföretagare – vi är filantroper, nya entreprenörer, investerare av finansiella medel som skapats med en familjehistoria. I den här familjen var vi familjeföretagare som fann en ny mening, ett nytt varför, ett nytt hur.