Den stressade människan, en komplicerad varelse

Larmrapporter om ohälsosamma stressnivåer duggar tätt. Senast i raden en sammanställning från Falck som visar att en tredjedel uppger stressnivåer som innebär risker. Hur kommer det sig att vi fortfarande inte löst detta gigantiska problem?

Ett skäl kan vara att vi har en alldeles för primitiv förståelse för stressens orsaker. Vi tror att det handlar om att ha för mycket att göra, vilket är en förenkling på gränsen till dumhet. Därför blir åtgärderna lika förenklade: gör mindre! Detta kan vara en nödvändig start, men löser knappast problemet. Forskaren Jakob Clason van de Leur efterfrågar andra behandlingsmetoder, och experimenterar till och med med exponeringsbehandling, alltså att våga utsätta sig för ”mycket att göra”.

Det första vi behöver förstå är att stress är ett resultat av en subjektiv upplevelse. Inte av ett objektivt tillstånd. Det handlar alltså om att i vi tolkar en situation som farlig, hotfull, otillfredsställande eller riskfylld. Naturligtvis finns det situationer som inte går att tolka annorlunda, men kanske finns det ändå något att jobba med när det gäller våra tolkningsmönster? Och hur kan vi som ledare och medarbetare göra varandra trygga även när det är mycket att göra?

Det andra handlar om att förstå att människan är en mycket komplicerad varelse. Så att vi kan analysera hela spektrat av områden som kan skapa anspänning och hindra återhämtning. Efter arbete med mer än hundra utmattningsärenden vill jag uppmärksamma några avgörande dimensioner av att vara människa, där orsaker till stress kan uppstå:

Människan är en biologisk varelse. Det betyder att vi har biologiska behov, som att äta, sova och gå på toaletten. När ett behov blir frustrerat, eller om vi oroar oss för att det inte ska uppfyllas, ökar anspänningen och återhämtningen hindras. Detta är ett nödvändigt arbetsmiljöperspektiv, men det är inte i det biologiska vi har de största utmaningarna i modernt arbetsliv. Vi behöver vidga perspektivet och se fler aspekter av människan.

Människan är en social varelse. Det betyder att vi har sociala behov. Som att få tillhöra, och ha en roll vi kan acceptera. Att känna sig utanför, eller ha en konflikt på jobbet, ökar anspänning och hindrar återhämtning.

Människan är en kognitiv varelse. Dagens arbetsliv är mer krävande för hjärnan än för kroppen. Vi borde därför arbeta med kognitiv ergonomi; hur arbetar vi på ett sätt som passar hjärnan? Här är forskningen inte alls lika utvecklad som inom fysioterapin, men några saker vet vi: Hjärnan trivs bäst med att få göra en sak åt gången, utan störningar och avbrott. Jobbar vi så? En annan känd faktor är att hjärnan söker mönster, för att göra tillvaron förutsägbar. Allt går inte att planera men en oförutsägbar miljö ökar den kognitiva belastningen, och behöver kompenseras.

Människan är en relationell varelse, vilket i Bubers terminologi betyder att vi har behov av du-och-jag-relation. Att vara någon, inte något. På en arbetsplats finns risk att känna sig som en prestationsenhet, ett objekt som bara har sitt värde i det vi levererar. Även om många inte kan sätta ord på detta skapar det ett obehag och anspänning.

Människan är en moralisk varelse, vilket är underskattat. Upplevd orättvisa, mot mig själv eller andra, skapar en kraftig anspänning. Så kallad etisk stress har uppmärksammats i sjukvården, men även i andra miljöer är det vanligt att upplevelsen av orättvisa puttar oss över kanten till en utmattning. Det är en sak att jobba hårt tillsammans med andra för ett gemensamt mål, men om chefen och en kollega mest fikar medan jag får slita känner jag snabbt hur trött jag är.

Lättaste sättet att få uppleva mening är att se tacksamhet och glädje i dens ansikte som mitt arbete är till för.

Människan är en existentiell varelse, i betydelsen att vi behöver se en mening med livet, och med jobbet som vi lägger så mycket tid på. Annars uppstår existentiell stress, känslan av att jag förspiller min tid och mitt liv på meningslösheter. Lättaste sättet att få uppleva mening är att se tacksamhet och glädje i dens ansikte som mitt arbete är till för.

Om vi vill förstå stressens orsaker måste vi leta i alla dessa dimensioner av det mänskliga, och åtgärdsarsenalen behöver vidgas för att matcha den mycket komplexa orsaksbilden. Det mesta behöver göras förebyggande, och första frågan vi behöver ställa oss är: på vilka av ovanstående områden har jag och mina medarbetare utmaningar? Det kan bli ett första steg till att erkänna frågan den komplexitet och det djup den kräver, så att vi kommer vidare. Lycka till!

Mattias Engström är leg. psykolog, organisationskonsult och driver Företagspsykolog.se. Ambitionen är att med psykologisk kunskap bidra till svenskt arbetsliv med ledstjärnorna Gott mående, Gemenskap och Måluppfyllelse.