Inga produkter i varukorgen.
Ny HFD-dom kan ge företag pengar tillbaka – så vet du om ditt bolag berörs
Lagar & regler En ny dom från Högsta förvaltningsdomstolen ritar om gränsen för vad som räknas som räntekostnad. För vissa bolag kan det få en ganska konkret effekt – och i bästa fall innebära att skatt går att få tillbaka för perioder bakåt i tiden.
Vad som egentligen ska ses som ränta i skattereglerna har länge varit en gråzon. Särskilt för kostnader som uppstår i samband med finansiering, men som inte är ränta i vanlig mening.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
VD-tidningen premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Nu kommer ett besked från HFD som gör det lite mindre oklart. Domstolen gör det tydligare hur begreppet andra utgifter för kredit ska tolkas, något som länge efterfrågats.
En viktig slutsats är att vissa rådgivningskostnader inte ska behandlas som räntekostnader. Det kan få betydelse för hur tidigare års deklarationer har hanterats. För bolag som har haft negativa räntenetton kan det därför vara värt att ta en titt bakåt. I vissa fall kan det finnas möjlighet att begära omprövning.
Bakgrund
Enligt ränteavdragsbegränsningsreglerna medges företag avdrag för negativa räntenetton med upp till 30 procent av en skattemässig EBITDA. Reglerna innehåller även den så kallade förenklingsregeln enligt vilken avdrag medges med upp till fem miljoner kronor totalt inom intressegemenskapen.
Reglerna innehåller en särskild definition av vilka kostnader som ska betraktas som ränta skattemässigt. Till denna definition räknas bland annat ”andra utgifter för kredit”.
HFD har nu klargjort hur så kallade commitment fees och rådgivningskostnader kopplade till anskaffande kredit ska hanteras skattemässigt.
Commitment fees
I målet rör det sig om ett företag som inför ett planerat förvärv övervägde att finansiera köpet via en flexibel kreditfacilitet. Avtalet innebär att bolaget betalar en avgift för bankens åtagande att på bolagets begäran låna ut pengar. Avgiften beräknas på den del av kreditutrymmet som bolaget inte utnyttjar och om hela utrymmet utnyttjas utgår således ingen avgift alls. Till den del som bolaget utnyttjar kreditutrymmet för att låna pengar kommer det i stället att utgå marknadsmässig ränta på det faktiskt lånade beloppet.
HFD ändrade Skatterättsnämndens förhandsbesked och menar att commitment fee ska ses som en utgift för kredit oavsett om facilitetsutrymmet utnyttjas fullt ut, delvis eller inte alls.
Rådgivningskostnader till extern part
Bolaget avsåg anlita extern juridisk rådgivning avseende finansieringen såsom granskning av låneavtal, hjälp med förhandling av lånevillkor och upprättande av vissa handlingar kopplat till finansiering.
Skatteverket har drivit linjen att rådgivningskostnader erlagda till extern part som ej är långivare bör klassificeras som andra utgifter för kredit om de är nödvändiga eller har ett nära samband med införskaffande av kredit.
HFD underkänner nu detta synsätt och menar att sådana kostnader inte ska ingå i räntedefinitionen.
Domstolen menar att den externa rådgivaren inte har något eget intresse av att ett finansieringsavtal upprättas eller av att lånade belopp betalas tillbaka och därmed saknar det karakteristiska beroendeförhållande som präglar relationen mellan låntagare och långivare. Vidare motsvarar inte de aktuella rådgivningskostnaderna ränteinkomster för rådgivarna, vilket också talar emot att beakta dem som räntekostnader.
Domstolen konstaterar slutligen att om rådgivningskostnader till en extern part skulle anses utgöra andra utgifter för kredit skulle detta inte stå i överensstämmelse med syftet med lagstiftningen.
Fakta
Vad innebär domen?
Domen har konkret och omedelbar betydelse både för företag som historiskt har klassificerat rådgivningskostnader som ränteutgifter och för framtida hantering.
Bolag som tidigare inkluderat rådgivningskostnader till externa parter i beräkningen av det negativa räntenettot kan därför dra fördel av att se över sin hantering och ta ställning till om det finns grund för att begära omprövning av tidigare perioder upp till sex år bakåt i tiden.
- Tidigare års deklarationer: Bolag som betalat rådgivningskostnader till externa parter bör granska hur dessa har klassificerats i deklarationen och i beräkningen av räntenettot.
- Begär omprövning och återfå skattepengar: Om rådgivningskostnader har inkluderats i räntenettot kan det finnas möjlighet att begära omprövning av tidigare års beskattning. Omprövning kan ske under sex år efter utgången av det aktuella beskattningsåret, innebärande att fram till utgången av år 2026 så är det fortfarande möjligt att gå tillbaka och begära omprövning för beskattningsår 2020.
- Framtida hantering: Säkerställ att interna processer för klassificering av finansieringsrelaterade kostnader uppdateras i enlighet med domen.
