Konsten att småprata – Harvardpsykologens verktyg ger ”handtag” i samtalet

Hon understryker att vi måste vara beredda att i någon mån avslöja vad vi tänker, gör, känner och kan relatera till, så att vår samtalspartner har något att arbeta med.

Detta kan vara svårt för dem av oss som är introverta, socialt ängsliga eller perfektionister, men forskning har visat att en gradvis och ömsesidig delning av våra liv är själva grunden för en stark vänskap.

Hitta dina ”samtalsdörrhandtag”

Människor du uppfattar som särskilt relaterbara och omtyckta använder sig ofta av ett enkelt knep, enligt Ellen Hendriksen: ”’Samtalsdörrhandtag”. Begreppet myntades av socialpsykologen Adam Mastroianni och kan vara vad som helst som väcker ditt intresse, påminner dig om något annat, leder till en fråga eller får dig att tänka: ”Nämen oj, så där är det ju för mig också!”.

Verktyget används så här: Lyssna när någon talar, identifiera det dörrhandtag som fångar din uppmärksamhet och gå in genom den dörr det öppnar. Här är ett exempel:

Du till din medarbetare: ”God morgon! Hur var din helg?”

Din medarbetare: ”Jättebra. Min partner och jag gjorde lite arbete på min pappas hus.”

Nu har du flera möjliga samtalsdörrhandtag: ”partner”, ”arbete”, ”pappa” eller ”hus”. Vad du än fastnar för kan du använda det för att bygga vidare på samtalet:

”Trevligt. Är du den händiga, eller är det din partner?”

”Vad kul! Vad jobbade ni med?”

”Åh, vad bra. Jag funderar på att renovera lite hemma, men det är alltid svårt att veta var man ska börja.”

”Vad fint. Träffar du din pappa ofta?”

”Min pappas hus skulle verkligen behöva fixas upp. Han har bott där i 40 år, så du kan föreställa dig hur full källaren är.”

”Intressant! Bor din pappa i närheten, eller fick ni resa långt?”

”Imponerande att ni gör det själva. Jag satte fogmassa runt badkaret i en av mina gamla hyreslägenheter en gång, men det är ungefär så långt mina färdigheter sträcker sig.”

Vad du än svarar, se till att även du själv erbjuder några samtalsdörrhandtag – genom att dela vad du tänker, gör, känner, minns eller associerar till. Målet är att samtalet ska bli personligt. När du berättar om dig själv skapar du en skarpare och mer detaljerad bild av dig för den du pratar med, vilket gör dig mer relaterbar.

Så här kan du själv erbjuda samtalsdörrhandtag

Din medarbetare: ”Hur var din helg?”

Du: ”Den var jättebra. Jag…”:

”…tog med barnen på deras volleybollturnering. Vi var där i, jag skojar inte, tolv timmar.”

”…bakade mitt årliga pumpabröd.”

”…läste ut Steve Martins memoarer. De var så bra.”

”…råkade spela Baldur’s Gate 3 till klockan fyra på morgonen.”

”…gick på bondens marknad i söndags och köpte några riktigt märkliga blå potatisar.”

”…såg en parad med tuba-spelare i tyllkjolar marschera förbi när jag hämtade mitt morgonkaffe i lördags.”

Oavsett vad du väljer att säga, har du nu gett din samtalspartner något att bygga vidare på. Därefter lyssnar du efter det de erbjuder tillbaka och fortsätter konversationen – som att kasta en boll fram och tillbaka.

Sänk kraven på dig själv

Kommer din samtalspartner alltid att svara med ett samtalsdörrhandtag? Kanske inte. Ibland får du bara ett ”jaha” eller ett ”coolt”. Det är okej. Släpp det eller försök igen senare.

Dessa samtalsdörrhandtag behöver varken vara fantastiska, imponerande eller extraordinära. Att sträva efter att vara överdrivet intressant eller briljant kan tvärtom skapa distans och främlingsskap understryker Ellen Hendriksen, som rekommenderar att vi sänker kraven på oss själva. Är du en perfektionist eller en vinnarskalle kan det kännas fel att sänka ribban – men med en lägre tröskel får fler människor chansen att delta i samtalet.