Rowe, results only work environment, är en amerikansk rörelse där bara resultat räknas. Företag som jobbar enligt rowe har ökat produktiviteten med 35 procent och minskat personalomsättning med upp till 90 procent enligt rörelsens förgrundsfigurer.
Investment- och försäkringsbyrån JA Counter i New Richmond, USA sänkte till exempel kostnaderna med 23 procent och ökade nettoinkomsten med 94 procent sedan de införde rowe. Ändå är den typen av arbetstidsmodeller relativt ovanliga. Judy Thompson som är en av grundarna till Rowe-rörelsen tror sig veta varför: det är ett hot mot rådande maktstrukturer.
Mediokra medarbetare får gå
Rowes främsta fördel ur arbetsgivarsynpunkt är att modellen skiljer agnarna från vetet – och det snabbt. När det bara är resultat som räknas är det också (visserligen med amerikansk anställningslag i ryggen) enkelt att göra sig av med mediokra medarbetare.
Rowe tvingar chefer att vara tydliga med vad deras medarbetare ska leverera. Medarbetarna å sin sida tvingas tänka som att de är egenföretagande leverantörer till sina chefer. Det lämnar litet utrymme för att slappa eller leverera halvdana resultat.
Flextid = ”The new F-word”
HR-cheferna Jody Thompson och Cali Ressler införde idén om rowe på detaljhandelskedjan Best Buys huvudkontor år 2004. De två kvinnorna som idag försörjer sig på att missionera om rowe skrattar åt flextid och kallar den ”the new F-word” eftersom sådan flexibilitet knappast är ett tecken på verklig frihet utan frihet som fortfarande ägs och fördelas av arbetsgivaren. Att ställa sig frågan VAR ska mina medarbetare jobba är att ställa fel fråga, menar Cali Ressler. Frågan borde istället gälla VILKET jobb som ska utföras. Först när den är besvarad är det HUR; VAR och NÄR som kan besvaras för att få ut svaret på hur produktiviteten kan maximeras.