Inga produkter i varukorgen.
Låt inte rädslan absorbera optimismen och handlingskraften
Krönika När människan blir rädd, blir hon mer egoistisk. Det ligger den biologiska och psykologiska naturen att sätta oss själva och dem som står oss närmast först.
”Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen, och den sista som kan bekämpa klimatförändringarna”, sa FN:s förra generalsekreterare Ban Ki-moon. Sverige är ett föregångsland i miljö- och hållbarhetsfrågor, en rad länder besöker oss för att studera kretslopp och innovationer. Tusentals svenska företag har byggt kärnan av sin affär kring hållbarhet och hjälper andra att förflytta sig mot ett tillstånd som inte belastar jordskorpan i onödan. Och det är tur, för ambitionerna kring klimatet behöver öka om vi ska kunna nå 2-gradersmålet.
Men. Nu står vi inför sämre tider. Möjligtvis de sämsta tiderna på länge. Traditionella och sociala medier media eldar på oron, de rött lysande ekonomiska parametrarna anstränger ekonomin och förstärker rädslan.
Det finns många belägg för att företag som har god lönsamhet ökar sina hållbarhetsansträngningar. Men omvänt då? Minskar viljan att anstränga sig för hållbarhet när lönsamheten sjunker?
Sannolikt. Insatser som ligger separat från affären, som sponsring, ryker kanske först, sedan investeringar i ny teknik. Därefter kanske miljömässigt bättre leverantörer till förmån för billigare lösningar. Satsningar som planerats i en högkonjunktur känns måhända mindre prioriterade i en lågkonjunktur.
Modfälldheten rullar in för oss som vill se både goda förutsättningar för näringsliv och företagande och ett hållbarhetsarbete i världsklass. Samtidigt genomgår hållbarhetsområdet en organisk tillväxt som är relativt konjunkturberoende. Affärsmöjligheterna driver på, men också lagstiftning och reglering. Taxanomin, oavsett vad man tycker om den, utökar kraven på redovisning liksom uppdaterad hållbarhetsredovisning.
Jag väljer att vara optimist, trots den klena närvaron av miljö- och klimatfrågorna i Sveriges egen valrörelse. Individer, konsumenter, investerare, medarbetare och lagstiftare är alla med och sparkar på hållbarhetsbollen från olika håll. Inser det orimliga i att något land släpper ut mer koldioxidekvivalenter än vad atmosfären kan absorbera. Norska oljefondens nyliga beslut är ett bra exempel.
Om ifrågasättande röster hörs i din ledningsgrupp eller styrelserum, ställ dig då upp och tala så att alla hör. ”En hållbar utveckling tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina.” Citatet kommer från Bruntlandkommissionen (1987) och är en grundsten för vad som bör gälla för människor och företag på planeten Tellus.
