Varför måste alla vara så förbannat engagerade i sitt jobb?

Gallups medarbetarunderökningar visar på resultat som de flesta av oss finner nedslående. En minoritet går till jobbet med glädje, engagemang och en stark drivkraft. Dessa hyllar vi ibland och tar för givet ibland, som att de är normen. Det är de inte!

Nästan lika många går dit för att – aktivt – göra tillvaron sämre för sina kollegor. De sabbar helt enkelt med flit. Jämför dem med fotbollsspelaren som i 89e minuten ställer sig vid hörnflaggan och jävlas med motspelarna eftersom spelarens lag leder matchen och bara vill döda tiden. Med den skillnaden att alla på planen är medspelare, det vill säga dina kollegor… Dessa föraktar vi till den grad att vi knappt ställer oss frågan om varför de är som de är. Visst skulle det vara intressant att veta om man anställde arroganta as utan att göra en vettig bakgrundskoll först eller som de blev så här under tiden som gick… och vad det i så fall beror på?

Men sedan har du en stor grupp, runt 70-80 procent som är neutrala. De jobbar för att leva, istället för tvärtom. De behöver sin lön och gör därför sitt jobb helt ok men utan någon större glöd. De har pliktkänsla. De går till Jobbet. De Arbetar. Orden säger mycket. Det finns inget om lek och lust och att göra världen bättre här.

Det är just denna neutrala grupp som så många chefer, ledarskapskonsulter, motivationsexperter och entreprenörer siktar in sig på. Varför är Robin och Sophie inte lika engagerade som jag? Varför lägger Andreas och Klara inte sin själ i vår verksamhets visioner och mål? Hur kan vi få ut mer av Bosse och Lotta?

Här vill jag påpeka att jag är en av dessa personer som ofta pratar om arbetsglädjens värde, men för en gångs skulle vill jag ställa andra frågor. Vad tänker du om det här:

– Måste alla vara så förbannat engagerade?

– Räcker det inte Robin gör sitt jobb bra och låter bli att vara otrevlig?

– Måste Sophie brinna för jobbet?

– Får inte Andreas och Klara ha ett liv utanför arbetsplatsen som är viktigare för dem?

– Kan vi respektera att Bosse och Lotta behöver en lön för att överleva, och att de inte har så många val?

Det är lätt att säga att de borde säga upp sig om de inte brinner tillräckligt mycket. Men är det så enkelt? Hur länge tror du att dina anställda skulle klara sig utan lön? Som jag har förstått det är det ytterst få som har pengar att klara sig mer än tre, fyra månader. Visa lite empati.

Jag ska tänka vidare på detta, och det kommer fler krönikor från mig. Under tiden fortsätter jag ändå att hävda i mina böcker, bloggar och föreläsningar: Kommunikation, arbetsglädje och resultat hänger ihop. Vilket resultat vill du ha?