En studie från bland annat Stanford publicerad i Harvard Business Review, undersökte människors förmåga eller oförmåga att ge komplimanger. Studien innebar att personer uppmuntrades skriva beröm och komplimanger till en kollega. Resultaten visade att givaren av berömmet ofta kände sig osäkra på om mottagaren skulle känna sig bekväm att ta emot komplimangen, medan mottagaren i de flesta fall tyckte att meddelandet förgyllde deras arbetsdag och förhöjde deras humör.
Studien sammanfattade resultaten med att vi har inbyggda psykologiska hinder att ge beröm utifrån rädslan att uttrycka oss fel eller opassande. Även när de som gav berömmet fick veta att det uppskattades av mottagaren, litade man inte fullt ut på det. Vi är mer rädda att uppfattas som opassande i andras ögon än vad vi är villiga att försöka glädja en medmänniska!
Det finns en rad tunga och bra ledarskapsförfattare på detta tema som passar att starta upp hösten med eller läs om. Simon Sinek, Adam Granth, Brené Brown och Stefan Einhorn är några personliga favoriter som turas om att ligga vid sängkanten i händelse av att jag skulle tvivla på att den snälla vägen är den rätta vägen.
Vi vill alla ha, och förtjänar, att befinna oss i sammanhang som kan erbjuda ett gott mått av psykologisk trygghet, en cirkel av förtroende, med ledare som äter sist och inte tar den största kakan. Oavsett om vi pratar politiska ledare, organisationsledare eller familjens ledare.
Det krävs inte en raketforskare för att förstå att människor som blir väl behandlade presterar bättre, är mer engagerade i sina jobb och har en lägre sjukfrånvaro. Som Einhorn själv säger, ”Snällhet är det största vi kan erbjuda vår omvärld – och oss själva.”
Fakta
Johanna Palmér
Styrelseproffs, fristående samhällsdebattör och föreläsare inom hållbart ledarskap. Utsedd till Årets Ledare och Årets Samhällsutvecklare i Linköping/Norrköping.
publicerad 22 augusti 2022