Se upp för makten!

Om människor skriver Machiavelli att de är ”otacksamma, flyktiga och begärliga efter vinst”. ”Är någon trevlig mot dig? Låt dig inte luras. Det är bara hyckleri. Människorna skola alltid förbli onda, om de icke av nödvändighet görs goda”. Minst sagt ord och inga visor. Men stämmer det? Är vi av naturen onda och maktfullkomliga?

Mycket forskning har ägnats åt frågan, med slutsatsen att Machiavelli hade fel, eller i vart fall delvis fel. Människor är inte onda och maktfullkomliga av naturen. Men när vi väl fått makt förändras vi. Makt verkar fungera som ett bedövningsmedel mot andra människor. Makt stör en mental process som forskare kallar ”spegling”, en process som spelar en viktig roll för förmågan till empati. Om någon skrattar, skrattar vi också, om något gäspar, så gäspar vi etcetcetera. Men här kommer det märkliga. De mäktiga speglar inte sin omgivning lika ofta. De är som de inte är förbundna med andra människor. De har kopplat ur. Och det gäller faktiskt inte bara människor som är mäktiga på riktigt. Det räcker med att någon utses till ledare för att processen och avtrubbningen ska komma i gång. I ett berömt försök, den så kallade kakmonster-studien, sattes en grupp om tre personer att utföra en tråkig uppgift. En av dem lottades till ledare. Medans gruppen arbetade sattes ett fat med fem kakor fram. När arbetet var klar hade fyra kakor försvunnit. En kaka låg kvar enligt den allmänna hyfsens lag. Varje deltagare hade tagit en kaka, utom ledaren. I hens mun försvann två kakor!

Vad lär vi oss av detta? Förmodligen att den klassiska tesen ”makt korrumperar” inte bara är sann utan gäller oss alla. Något man som chef uppenbarligen behöver vara extra alert på. Måhända skulle vi all må bara av att likt de romerska kejsarna ha någon vid vår sida viskandes; ”Memento mori” (kom ihåg att du är dödlig).