Konsten att arbeta med storytelling

För att hitta dessa historier föreslår hon att man sätter sig ner med penna och papper och tänker igenom vilka människor, platser och saker som har format ens liv. Hon betonar vikten av att använda penna och papper istället för att nytta en dator eftersom det ökar kreativiteten.

Så här tycker hon att man ska göra:

Människor: Skriv ditt namn i mitten av papperet och skriv ner de relationer till människor som du har: familj, vänner, medarbetare… Varje gång du drar en linje till någon av dem tänk igenom dynamiken i relationen och känslorna som de ger. Där finns en story.

Platser: Var så specifik du kan när du drar dig till minnes platser som är betydelsefulla för dig: skolans korridorer, stugan, fotbollsplanen, berget, ögonläkarens kontor… Gå igenom varje plats, ljud dofter… Detta kommer att frigöra minnen, händelser och interaktioner.

Saker: Skriv upp saker som har en symbolisk betydelse i ditt liv: gåvor, utmärkelser, böcker – saker som du har älskat. Rita bilder av dessa symboler och försök förstå vad det är som gör dem så emotionellt laddade. Dessa saker betyder ingenting för andra men för dig är de betydelsefulla. Varför?

När den här övningen är klar föreslår Nancy Duarte att man kollar igenom kärnan i berättelserna och sammanfattar den. Några av berättelserna kan vara för personliga för att dela med sig av men man kan avslöja några anekdoter som kan ligga som grund för en viktig historia som man kan återkomma till om och om igen.

När man har skapat ett antal historier som kan användas i olika typer av situationer, tar man enligt hennes koncept listan och skapar en personlig historiekatalog.

Nancy Duarte betonar att när man sedan ska välja en historia att berätta gäller det att tänka på vem som ska lyssna. Några av berättelserna kommer att vara roliga och få folk att skratta. Andra  ger dem tårar i ögonen eller  hopp inför framtiden. Samma berättelser kommer att ge olika respons från olika människor.

Nancy Duarte berättar att när hon talar inför en kvinnlig publik blir hon mer personlig och rå genom berätta historier från sin barndom där hon hade oddsen mot sig, vilket uppmuntrar kvinnorna att ha motståndskraft i att övervinna svårigheter. Hon berättar inte samma historier när hon pratar med en grupp män. Männen får istället ta del av historier om hennes strävan efter empati.

När hon reser till Asien berättar hon historier om misslyckande. Nancy Duarte konstaterar att strukturen i historier i Asien skiljer sig väsentligt från de västerländska berättelserna. I västerländska berättelser övervinner huvudpersonen nästan alltid sina svårigheter. I Asien handlar historierna mestadels om att huvudpersonen misslyckas och man lär sig av deras misstag.

Hon avslutar med att betona att en personlig historia från ens egen övertygelse är det allra bästa och detta är också vad de största och mest älskade kommunikatörerna gör.