Vilken lustig fråga! Som om livet gick att planera. En dag går man in genom en dörr – och där står hon. Ditt livs kärlek. Men ändå – hur många gånger har jag inte fått frågan?
Hur har du gjort för att komma dit du kommit?
Krönika Livet låter sig sällan planeras i detalj – ofta är det tillfälligheterna som formar både kärlek och karriär. Men även om vi inte kan styra allt, kan vi välja en riktning. I sin krönika reflekterar Malcolm Wiberg över hur arbetsgivare kan hjälpa unga medarbetare att hitta just den riktningen.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
För mig var det 1988, första dagen på tingsmeriteringen. Några poäng hit eller dit på en tenta, och jag hade varit någon annanstans. Men just där stod hon – hon som blev min livskamrat. Hade jag planerat det? Knappast. Livet går inte att styra steg för steg, men man kan ha en vision. Och här kan arbetsgivaren spela en viktig roll – genom att hjälpa unga formulera sin.
För några år sedan satt jag i ett utvecklingssamtal med en ung medarbetare, låt oss kalla henne Hedda. Hon var knappt trettio, begåvad och full av potential. En jag hoppades skulle bli framtida delägare på advokatbyrån.
– Hur ser ditt liv ut om tio år? frågade jag.
– Ingen aning, skrattade Hedda. Jag vet inte ens vad jag ska göra i sommar.
Men under samtalet växte bilden fram: Hedda ville bli delägare. Hon ville vara gift med sin Olle, ha barn, träna regelbundet. På kort tid fångade hon in det liv hon faktiskt ville leva – karriär, familj, hälsa. Allt det som i praktiken är grunden för våra livsval.
Min vän Fredrik beskriver det som en pall med tre ben: relationer, hälsa och meningsfull sysselsättning. Sitsen – det är du själv. Saknas ett ben? Då välter allt. Hedda beskrev sin pall. Och samtalet blev starten på något större, ett internt ledarskapsprogram – vår egen lilla inkubator för personlig och professionell utveckling.
För att attrahera och behålla rätt människor krävs mer än lön och titel. Det krävs ett genuint intresse för människan bakom cv:t.
Det blev en av de mest meningsfulla saker jag gjort i mitt yrkesliv. Visst; ibland ledde det till att någon insåg att advokatyrket inte var rätt – och sa upp sig för en annan juristbana eller flyttade till Dalarna och blev biodlare. Kortsiktigt tråkigt? Ja. Men långsiktigt: en seger. Att få vara katalysator till klarhet, det är stort.
För att attrahera och behålla rätt människor krävs mer än lön och titel. Det krävs ett genuint intresse för människan bakom cv:t. I en tid av skriande kompetensbrist och hård konkurrens om talangerna måste vi tänka större – och djupare. Det gäller särskilt för mindre bolag, som inte kan matcha storföretagens resurser. Men det mindre företaget har andra konkurrensfördelar: närhet, flexibilitet, snabbhet och – om man vill – en kultur där individen faktiskt blir sedd. Framtidens arbetsgivare hjälper sina medarbetare inte bara att nå karriärmål, utan att bygga hållbara liv. Den som gör det på riktigt, kommer både behålla och attrahera talang. Och därigenom också växa, förnya sig – och överleva. Eller som katten säger till Alice i Underlandet: ”Om du inte vet vart du ska, spelar det ingen roll vilken väg du tar.”
Malcolm Wiberg är Vice President Legal Affairs med ansvar för kommersiella frågor, digitalisering och koncernexpansion, samt styrelseordförande för Alvotech Sweden AB. Tidigare vd för advokatbyråerna Westerberg & Partners och Lindahl i Stockholm. Författare till ”Medvetet ledarskap – Att förändra en företagskultur”.


