Det börjar med mig – att skapa en plats där människor vill vara

Jag minns ett tillfälle när vi tappade en medarbetare jag verkligen trodde skulle stanna länge. Hon var skarp, värderingsdriven och hade ett stort förtroende internt. Hon var en av personerna jag ville bygga organisation kring. När jag frågade varför hon slutade, svarade hon:

”Jag tror inte jag kommer kunna växa här. Jag vet inte vad nästa steg är.”

Det där svaret har stannat hos mig. Inte för att vi gjorde något fel – utan för att vi inte gjorde tillräckligt rätt. I efterhand inser jag att det handlar om mycket mer än karriärplaner. Det handlar om att människor idag söker mening, rörelse, tillhörighet – inte bara jobb.

Och det får mig att tänka på vilket ansvar man har som vd.

Kultur sitter inte i PowerPoint-presentationer. Den sitter i hur vi hälsar på nya medarbetare, i vilka mejl vi svarar på först, i hur vi reagerar när något går fel.

Vi hade ett projekt som misslyckades rejält, deadline sprack, budgeten överskreds. Men det som fastnade var inte själva felet, utan att teamet ändå blev uppmärksammat internt för sitt mod att testa en ny idé. Det sände signaler. Och signaler är kultur.

Så jag har lärt mig att om jag vill ha en lärande och modig organisation, måste jag själv vara nyfiken, erkänna när jag inte kan och fira lärandet, inte bara resultaten.

Att skapa trygghet i osäkerhet

När pandemin kom insåg jag hur viktigt det är att chefer inte bara har uppdrag utan stöd. Många ledare i organisationen bar på frågor de inte vågade ställa högt:

– Hur leder jag ett team jag inte ser varje dag?

– Vad händer om jag tappar kontrollen?

Vi började erbjuda enkla forum, digitala frukostar med vd, coachningstillfällen, och viktigast av allt: vi sa att det var okej att inte veta. Resultatet? Cheferna började prata med varandra. Trygghet spreds.

Jag såg hur den där tryggheten blev en magnet för nya talanger. Det började faktiskt hända att folk sökte sig till oss just för hur vi pratade om ledarskap.

Att prata om syftet, inte bara siffrorna

Det är lätt att fastna i kvartalsmål. Men människor söker sammanhang. En gång på ett internt möte frågade en utvecklare:

”Vet våra kunder ens att det vi gör bidrar till minskade utsläpp och energibesparingar?”

Det var en ögonöppnare. Vi hade kommunicerat målen – men inte meningen bakom dem.

Efter det fokuserade vi mer kraft på att synliggöra det större sammanhanget. Vad vi bidrar till. Vilken skillnad det gör. Det har påverkat både stoltheten och engagemanget.

Och det börjar alltid i toppen. Jag behöver påminna mig själv att prata om syftet även när det är bråttom, eller när man har det som mest stressigt.

Det är ingen HR-fråga. Det är ett vd-uppdrag

Att attrahera och behålla rätt kompetens är inte längre bara en fråga om rätt lön, rätt titel eller rätt kontorsyta. Det är en fråga om att bygga en arbetsplats där människor känner att de växer – både professionellt och som människor.

Och även om vi ofta lägger det på HR:s bord, så är det faktiskt jag som vd som sätter tonen. Jag kan inte delegera det här fullt ut. Det börjar med mig. Det börjar med hur jag lyssnar, hur jag leder, hur jag lär.

Vill människor jobba här för att de tror på vad vi gör och hur vi gör det?

Det är den fråga man oftare borde ställa sig. Och svaret syns inte bara i siffror. Det syns i samtalen i köket, i idéerna som vågar ta plats och i vem som vill stanna kvar när nästa erbjudande dyker upp.

Thomas Magnusson är chefsrådgivare på Ledarna och har varit vd i tolv år i flera olika bolag.