Inga produkter i varukorgen.
Att planera eller inte planera generationsskiftet – det är inte frågan
Krönika Familjeägda företag dominerar i näringslivet. Det borde vara vanligare än det är att planera för nästa generation, anser krönikören Helena von der Esch.
Varför skjuta upp generationsskiftet till sista sekund, undrar Helena von der Esch. Foto: Stock Adobe
Med tanke på hur många ägare som undviker att planera och genomföra generationsskifte i sina företag, fastigheter, skogar eller förmögenheter, skulle man kunna tro att det finns en allmän uppfattning att generationsskiftet inte är en självklarhet. Ändå dominerar familjeägda företag när det kommer till ägarstrukturen i näringslivet.
I själva verket har alla tillgångar och företag som förts vidare inom samma familj under generationer, över sekler eller decennier, genomgått planerade generationsskiften. Det sker löpande, just nu i de mest kända familjerna världen över – men principen borde vara samma för alla.
Det mest önskvärda scenariot är övergång inom familjen i en strukturerad och trygg miljö, där var och en kan delta aktivt i en process under en rimlig tidsperiod. Med fokus på att utveckla ägarna och familjen för framtiden. Inte genom att låsa sig vid finansiella strategier.
I sin sämsta form har det varit i form av en överraskning som inte alls varit en positiv upplevelse; snarare en form av trauma som ofta utlöses av en plötslig tragedi, sjukdom eller dödsfall. Den färgstarka, kreativa och livliga entreprenören, fortfarande central, rycks plötsligt bort. Kvar finns en familj i sorg, ett företag utan ledarskap och medarbetare utan riktning. En närmare granskning avslöjar att sådana händelser ofta inträffar i familjer med minst två, ibland tre generationer. Kvar står en generation utan förståelse för det företag som deras förälder ägde och drev, den uppgift de plötsligt ställs inför framstår som nästintill omöjlig. Ändå tvingas arvsskiftet fram, och dessa oförberedda familjer står inför både sorgen och bördan av att äga, utveckla, förvalta och leda, vilket även distraherar sorgearbetet och minnesprocessen.
Varför är det egentligen så utmanande och förknippat med prokrastinering att planera generationsskiften?
I sin absolut sämsta form kryddas traumat dessutom av ännu djupare kaos, konflikter och familjefejder. I tider av oro och osäkerhet är det lätt att vända sig mot varandra, särskilt när ett oväntat ansvar plötsligt kastas på ens axlar och tilliten till det nya ledarskapet ännu inte hunnit skapas. Om ett generationsskifte hade varit planerat eller redan genomfört, skulle nya ägare och ledare haft förväntningarna klara eller redan varit på plats. Det hade skapat en stabil grund för framtiden. Genom aktiva familjer, forum för ägarna, styrelser och ledarteam hade varje individ fått möjlighet att bli väl förberedd för sin roll. Tillsammans med alla andra. Det hade gett familjen en rättvis chans att sörja och hedra minnet av en älskad och saknad familjemedlem.
Varför är det egentligen så utmanande och förknippat med prokrastinering att planera generationsskiften? Det är som om det vore en olympisk gren för många ägare och företagare, som varje år lyckas med att smida budgetar, affärsplaner och strategier för sina verksamheter och investeringar. Det är nästan en gåta. Att planera eller inte planera generationsskiftet är inte frågan. Att inte planera för det är ett beslut i sig.
Helena von der Esch är senior family advisor på Formues Nordic Sustainable Ownership Center.
