Som vd kan du vara skrämmande. Dina ord och dina handlingar skapar oproportionerligt starka reaktioner bland dina kollegor. Ditt missnöje, din kritik och ditt kontrollerande skapar rädslor som triggar omedvetna och uråldriga instinkter hos dina medarbetare som leder till lägre engagemang. Hjärnforskning ger väl underbyggda vetenskapliga förklaringar till varför medarbetares engagemang för sitt jobb dämpas av att känna sig nedvärderad, utlämnad, osäker, kontrollerad, utanför eller orättvist behandlad. Dessa känslor kopplar hjärnan ihop med fara. Den skickar därmed signaler om att röra sig bort från de stimuli som ger upphov till känslorna. Effekten av att känna sig skrämd blir ofta att medarbetare själva skapar ett avstånd till ledare, processer och målsättningar som skapat känslan av till exempel osäkerhet och orättvisa.
Hjärnforskningen visar tydligt att hjärnan är programmerad till att undvika faror och att maximera belöningar. Hjärnan tolkar intryck och händelser, stimuli, som antingen något att röra sig från eller mot, beroende om det uppfattas som en potentiell fara eller belöning. Detta innebär att om hjärnan tolkar ett stimuli som en väg till belöning så uppstår ett naturligt engagemang att röra sig mot belöningen. Det motsatta, att hjärnan uppfattar ett stimuli som en fara, innebär en rörelse bort från faran och därmed att inte engagera sig, sammankoppla sig, med den potentiella faran. Dessa reaktioner sker väldigt snabbt och ibland omedvetet då de styrs av amygdalan i det limbiska systemet, en av de äldsta delar av hjärnan vars funktion varit att hålla oss vid liv genom enkla reaktioner såsom flykt.
Vid stimuli som signalerar potentiell belöning utsöndras dopamin i hjärnan som leder till en känsla av vällust och ger bränsle till handlingen som ska leda till belöningen. I jobbsammanhang leder stimuli såsom uppskattning, meningsfulla arbetsuppgifter, spännande problem, hjälpsamma kollegor, frihet, rättvisa och tydligt värdeskapande till frigörandes av dopamin. Dessa positiva känslor kan bli ett starkt bränsle till handlingar och kan riktas mot organisationens mål. Det motsatta, att stimuli uppfattas som ett hot, leder till att noradrenalin och seratonin utsöndras i hjärnan och försätter hjärnan och kroppen i ett stressat tillstånd. Även dessa ämnen är starka bränsle till handling, men en stressad hjärna kan gå in i tunnelseende. Effekten riskerar att bli sämre problemlösningsförmåga, mindre kreativitet och högre risk för genvägar och kortsiktiga, oetiska beteenden. Stimuli såsom otrygghet, osäkerhet och kritik leder hjärnan till att uppfatta fara och initiera en flykt-respons.


