
Kriget slungade bryskt framtidsvurmande människor som mig tillbaka till skolboken. Till prepping och stormkök, till guldreserver, dollar och sparkonton för att kunna betala för ökade levnadskostnader. Till en mer normal ränta, som dock dessvärre ska appliceras på historiskt höga tillgångsvärden.
Utsikterna för 2023 ser riktigt dystra ut om du frågar konsumenten. I min stad syns det redan, flera restauranger har aviserat rekonstruktion och sannolik blir det värre innan det blir bättre, eftersom ekonomiska förändringar är trögrörliga.
Hur påverkar detta våra styrelserum?
Pandemin lärde oss vikten av omvärlds- och scenarioanalys. En styrelse bör ständigt ha ögonen vidöppna och örat mot rälsen och för att skyndsamt uppfatta förändrade förutsättningar som kan påverka affären. Pandemin lärde oss också vikten av en stabil balansräkning, den stundande lågkonjunkturen accentuerar detta ytterligare. Kriget tuktar oss i resiliens och följsamhet, storpolitiska skeenden påverkar oss intill frukostbordet och det är svårt för ett enskilt företag eller individ att göra något åt det.
Megatrenderna maler på i bakgrunden, stöper långsamt om världen som vi känner den, framförallt avseende digitalisering och teknisk utvecklingstakt. De företag vars digitala infrastruktur blivit utdaterad, får känna på vad det kostar att betala av en teknisk skuld. Min spaning är att avsevärt större resurser per intjänad krona kommer behöva läggas framåt för att hålla tekniska system sammankopplade, säkra och intuitiva för kunden. En viktig fråga för en styrelse är den ekonomiska hållbarheten i IT-investeringar. Hur länge tills vi behöver göra om allt igen?