…jag blev snabbt lat. När jag blev av med bollen släntrade jag omkring på topp och väntade på nästa passning. Inte en chans att jag skulle kämpa tillbaka bollen. Varför skulle jag? Jag var ju forward. Jag gjorde ju mål. Räckte inte det?
Det tog några år innan de envisa, tränings-starka och beslutsamma lagkamraterna kom ifatt mig. Passande nog samtidigt som jag åkte på både fot- och knä-problem. (Se där. Man kan fortfarande skylla ifrån sig). Eftersom jag aldrig behövt kämpa så blev motståndet desto större. Jag visste inte hur jag skulle komma tillbaka. Efter en säsong på bänken bytte jag klubb till BK Häcken. Där gick det bättre och jag återfann lusten igen. Men när det var dags för seniorsatsning räckte jag inte till. Jag hade helt enkelt inte rätt attityd. Jag gav aldrig allt.
När du leder en organisation så kommer ni troligen att identifiera era topptalanger. Större bolag gör så. Jag har själv varit en ”high potential” när jag var i storbolagsvärlden. Och kanske är just ordet Potential mycket bättre än Talang. Potential betyder att det förmodligen finns en talang men också en vilja, en motivation och ett driv att utvecklas och ständigt bli bättre. Bara talang kan bli en förbannelse. Det räcker inte.
Jag hörde om en studie där man frågat fotbollsspelare och hockeyspelare om vad som fått dem till den nivån de var på. De som var i näst högsta divisionen tackade sin talang. De som nått hela vägen ut till proffslivet tackade sin attityd.
Talanger ger upp vid motgång – om de inte fått den mentala träningen. En del ”talanglösa” ger aldrig upp. Det gör att de mycket väl kan lyckas bättre och komma längre.
Fundera på hur du definierar talang eller potential på din arbetsplats. Hur ska du hjälpa de som har talang att vilja bli bättre, även när det motigt? Talang plus motivation plus träning är lika med framgång. De organisationer som lyckas med det vaskar fram nyckelpersoner! Vårda dem. Hjälp dem att utveckla teamet. Det är de som kommer att göra din organisation framgångsrik.