Du hör ett tal om Fidel Castros förträfflighet. Samtidigt får du höra att talaren blivit ombedd att argumentera för denna hållning.
Alla chefer är inte psykopater
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Strategiska artiklar med tips och analyser.
- 6 fullmatade magasin årligen.
- Tillgång till premiumnyheter på vdtidningen.se.
- 100 procents fokus på vd-rollen.
Tror du talaren uppskattar Castro? Troligen gör du det.
I experiment som gjorts på just det här sättet visar det sig människor tror att talaren tycker så här om Castro – man skiljer inte personen från situationen. Att höra talet ger starka intryck som inte tas bort av den lilla biten information att talaren blivit ombedd att argumentera för Castro.
Flytta tanken till en chef som berättar om nedskärningar. Du får höra att det är tufft ekonomiskt i organisationen. Tror du chefen uppskattar nedskärningarna?
Även om du logiskt förstår att chefen inte vill ha nedskärningarna kommer situationen att påverka dig. Det är svårt att skilja chefen från situationen. Kanske tänker du att chefen är kallsinnig och rationell utan empati. Kanske tänker du att chefen är en egoist, eller psykopat.
Visst kan vi ha användning av begreppet psykopat eller psykopatisk chef. Då ska vi bara komma ihåg att det ska mycket till. Säga nedsättande saker, driva med medarbetare, ljuga, skylla på andra, stjäla och kanske även blir verbalt eller fysiskt aggressiva. Varför tänker vi att chefen är psykopat även när den inte når upp till dessa kriterier? Det kan vara för att chefen helt enkelt är en kallsinnig egoist i en position där det uppmuntras.
En chef, vi kan kalla honom Kalle, har avancerat från medarbetare till vd med en av två strategier. Vi kallar dem samarbetsstrategin och egoiststrategin. Antingen samarbetar Kalle med kollegor för att nå gemensamma mål eller så gör han de extravaganta saker som gör att han står ut i mängden och därför får en befordran. Om det finns en positiv arbetsmiljö på enheten som uppmuntrar samarbete kommer även de mest empatilösa personer att behöva välja samarbetsstrategin.
Kalle blir avdelningschef. Återigen kan han välja mellan samarbetsstrategin och egoiststrategin. Nu räcker det inte med att avdelningen har en positiv arbetsmiljö, nu måste hela organisationen uppmuntra samarbete för att Kalle ska välja samarbetsstrategin.
Kalle blir vd. Plötsligt behöver alla organisationer uppmuntra ett schysst samarbete och schyssta arbetsmiljöer för att inte locka Kalle att låta sin organisation göra framsteg på bekostnad av andra. I den nya positionen finns risk att problematiska beteenden uppmuntras. Att vd blir en kallsinnig egoist.
Det kan vara flera empatilösa personer som tagit sig igenom organisationer för att de uppmuntrar egoiststrategin. Det kan också vara så att höga chefers situation är väldigt speciell, att människor har svårt att skilja på person och situation och att cheferna får oförtjänt hårda ord skvallrade om sig.
Oavsett vad så är lösningen densamma: Se till att skapa en positiv arbetsmiljö som uppmuntrar samarbetsstrategin. Då skapas en situation som ger ett omtänksamt sken kring alla i den. Låt oss skapa ett samhälle där alla organisationer följer samarbetsstrategin. Då kan vi sluta kalla chefer för psykopater i onödan.