Det var det inte. Jag försökte igen. Samma resultat. Hennes frustration var stor. Min också. Jag sa ”Nu ska du vara tyst ända tills jag ställt hela min fråga. Först därefter vill jag att du svarar.” Kanske är det onödigt att berätta att vi inte kom särskilt bra överens.
Tyvärr minns jag också, ungefär i samma veva, hur en kollega stämde träff med mig för att han ville ha mitt råd. Suck. Jag var inte mycket bättre än min chef jag just nämnde. Jag lät honom förvisso berätta om sitt problem. Men sedan ställde jag inte en enda följdfråga till honom. Jag sa något i stil med ”För mig är det uppenbart att du borde göra så här.” Jag kan fortfarande se hans besvikelse framför mig, när han berättade att han redan tänkt på det. Och på nästa åsikt jag tog upp. Och nästa. Jag var en usel lyssnare som bara ville rusa fram till en lösning innan jag hade tillräckligt med information.
Att vara lyhörd är enligt Manpowers undersökning för några år sedan, den viktigaste egenskapen för en chef. Att som medarbetare bli bekräftad, sedd, involverad och lyssnad på. Det betyder inte att chefen måste hålla med om allt. Det handlar istället om att vara intresserad istället för intressant. Att ha en empatisk förmåga.
Manpowers undersökning för några år sedan, den viktigaste egenskapen för en chef. Att som medarbetare bli bekräftad, sedd, involverad och lyssnad på.