
Visserligen ansågs hon främst fylla funktionen av värdinna, mor och i allt ett komplement till sin man. Önskvärda egenskaper var att vara lojal, lyssnande och självuppoffrande. Direktörshustrurnas roll under början av 1900-talet var lika traditionell som man kan tro. Men beroende på hur mycket mannen anförtrodde sig åt sin hustru, desto viktigare kunde hon bli för företagets framgång.
– Mannen uppfattas som ensam ansvarig för sina framgångar, men näringslivets historia är inte bara företag där män har lett. Även om kvinnor inte haft positioner inom familjeföretagen så har de funnits i skuggan av dem och dragit i olika trådar och diskuterat olika aspekter kring verksamheten med maken. När männen hade bekymmer vände de sig inte alltid till de andra cheferna utan till sin hustru. Hon var den mest förtrogna och en viktig stöttepelare. Vissa fruar rekommenderade sina män att gå ur den eller den styrelsen, säger Therese Nordlund Edvinsson.
Hon forskar om näringslivets historia och har ägnat fyra år åt att komma ett antal kända svenska direktörshustrur närmare inpå livet, som till exempel Amalia Wallenberg och Signe Rydback. Dagböcker har luslästs och brevkorrespondens från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet har granskats.
– Det som finns bevarat i arkiven handlar främst om vd:arna, så det har krävts en hel del arbete för att få ihop tillräckligt med material om deras fruar för att få en bild över tid.
Och trots att det var vanligt att männen läste sina partners dagböcker så antecknar många ärligt om både hopp och förtvivlan. Läsaren får del av kvinnornas liv genom olika teman som undersöker vilka olika roller som kvinnorna förväntades leva efter. Bland annat rollen som värdinna vid middagar var viktig.
– Hustrun kunde inkludera eller exkludera personer. Till exempel ville inte Amalia Wallenberg ha Sigfrid Edström, chefen för Assea och dagens ABB, över på middag. Hon tyckte inte om honom. Ändå hade han och Marcus Wallenberg ett nära samarbete. Och Signe Rydbeck vars make var bankdirektör vägrade låta Ivar Krüger komma hem till dem på grund av hans karaktär. Han hade flirtat med hennes svägerska.
Hemmet hämmade
Men alla trivdes inte med värdinneskapet, att alltid vara trevlig och mingla. Vissa fruar hade rykte om sig att vara besvärliga eller arroganta. Dessutom fick hustrun inte ägna sig åt för betungande arbetsuppgifter i hemmet. Välbärgade som många familjer var, hade de råd med en stor stab med tjänstefolk, och hustruns uppgift blev att kontrollera deras arbete.
– Att inte få ägna sig åt hushållsarbetet skapade en slags meningslöshet för många. Därför blev handarbete viktigt.
Trots att familjen inte saknade pengar fanns paradoxalt nog ambitionen att spara och snåla så mycket som möjligt. Hustrun kunde till exempel ägna mycket tid åt enklare sysslor som att stoppa strumpor, sy gardiner eller kläder åt barnen. Medan vackra klänningar enkelt kunde beställas hos skräddaren.
För de kvinnor som blev rastlösa och kände att de ville bidra mer eller göra andra uppgifter utanför hemmet hängde mycket på deras makars inställning.
– Det såg olika ut, hur mycket mannen var beredd att dela med sig till hustrun. Bankdirektörer pratade inte lika mycket om verksamheten som männen inom de traditionella familjeföretagen. Där förväntades kvinnan föra vidare kunskap om företaget till nästa generation och då blev det viktigt att hon blev involverad.
Det var svårare för de kvinnor som inte fann sin roll eller som inte fick ett bra stöd från maken.
– En del av dem fick mentala problem eller kände utanförskap och isolering. De som fick mer insyn fick bättre självkänsla.
Vanliga uppdrag som direktörshustrun kunde engagera sig i utanför hemmet handlade om välgörenhet som gav stor nytta och goodwill tillbaka företaget, men det kunde också gälla att ta på sig styrelseuppdrag. I takt med att arbetsklassens kvinnor började yrkesarbeta luckrades direktörshustruns roll upp. Fler började arbeta eller skaffa sig en utbildning.
Therese Nordlund Edvinsson menar att det knappt finns någon forskning i Sverige om direktörsfruarna.
– Det är viktigt att få ett historiskt perspektiv på att direktörshustrun är en förbisedd karaktär i näringslivets historia. Genom att lyfta fram dem som stått i skuggan får man en alternativ bild av företagens historia, får se att det finns andra som har hjälpt till att lyfta fram de stora företagen i Sverige än de manliga ledarna. De här kvinnorna har drivit på utvecklingen.