Inga produkter i varukorgen.
Vd-rollen formas av bolagets behov
Chefredaktörens ledare Det finns ingen entydig modell för hur en vd ska leda. Ändå bedöms vd:ar ofta mot samma ideal. I praktiken kan samma uppdrag i samma omvärld kräva helt olika vägval.
Det finns ingen manual för vd:n. Foto: Adobe Stock/Peter Knutson
Under året som gått har jag mött många skickliga vd:ar i vitt skilda sammanhang. Det som skiljer dem åt är sådant som bolagets fas och mognad, styrmodell eller ägarmandat. Det som förenar dem är förmågan att leda utifrån bolagets behov, och inte utifrån en bild av hur en vd ”ska” vara.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
VD-tidningen premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
På småländska ESBE återkom vd:n Peter Cerny till mål, uppföljning och korrigeringar: att bryta ned en riktning i delmål, följa utfall och justera när något inte fungerar. Han talade om att växla mellan helikopterperspektiv och detaljnivå – att förstå varför något går bra eller dåligt, utan att fastna i att göra allt själv. I hans beskrivning var lönsamhet inte en slutpunkt, utan det som skapar handlingsfrihet: när bolaget levererar över tid blir dialogen med styrelse och ägare mer strategisk och mindre detaljstyrd.
Samtidigt finns ett annat uttryck för samma princip: att vara klar över vilka prioriteringar det är som ligger till grund för besluten, även när omvärlden förändras. På Icebug AB delar David Ekelund och Tom Nilsson på vd-rollen, i en modell som bygger på mandat- och ansvarsfördelning. När jag intervjuade dem framgick det att de gjort ett medvetet vägval i hur bolaget ska drivas. Det präglade både affärsmodellen och vardagen: ett begränsat sortiment, fokus på återkommande kunder och beslut i leverantörsledet som får konsekvenser över tid. De beskrev också hur dessa val påverkar organisationen internt – från hur samarbeten byggs till hur arbetstid och resurser fördelas i det dagliga arbetet.
Det är lätt att läsa de här exemplen som två olika sorters vd:ar. Jag uppfattar det snarare som samma uppdrag i samma omvärld, men med olika saker som står på spel. I ett bolag handlar det om att få något som redan fungerar att fortsätta fungera – lite bättre, år efter år. I ett annat handlar det om att fatta beslut som håller fast i riktningen över tid, även när de inte maximerar det ekonomiska utfallet i varje enskilt läge.
Det är ofta här vd-rollen sätts på prov på riktigt. Inte för att ambition eller kompetens saknas, utan för att samma sätt att leda inte fungerar i alla lägen – och det märks först när besluten ska fungera i vardagen.
Det finns ingen mall för den framgångsrika vd:n. Men det finns ett återkommande krav: att fatta beslut som håller ihop riktningen i det egna bolaget, även när de inte maximerar utfallet i varje enskilt läge.
