Läs mer: Flexibelt arbete ger stora samhällsvinster
Stefan Nilsson ville studera vad som händer när vi inte sitter bredvid varandra, utan samarbetar på distans med hjälp av teknik och hur vi ersätter de mekanismer som då inte längre är tillgängliga.
– Jag ville ta reda på vilka nya mekanismer vi ska designa, och hur dessa ska se ut. Jag ville också veta hur väl dagens teknologi stöder de koordinationsmekanismer som vi behöver visualisera, berättar Stefan Nilsson.
Grunden till Stefan Nilssons intresse ligger i att han länge själv har arbetat med distansundervisning och upplevt att mycket tid och kraft går åt till att komma igång med ett samarbete med en student eller en grupp studenter på grund av bland annat bekymmer med tekniken.
Läs mer: Hitta de bästa aovsett var ni finns
– Den extra tid och kraft det tar att faktiskt utföra något tillsammans i ett lärsammanhang skulle kunna minskas med rätt typ av stöd för distanssamarbete, säger Stefan Nilsson.
Dessa erfarenheter tillsammans med ett teknikintresse och en lust att utforska hur ny teknik, rätt använd och utvecklad, kan underlätta och förbättra arbetssituationen, låg till grund för hans forskningsintresse.
– Till detta kommer också hållbarhetsaspekten och intresset av att hitta sätt att minska vårt beroende av att resa för att kunna samarbeta effektivt, säger Stefan Nilsson.
Stefan Nilsson har utvecklat prototyper för ett antal designmönster avsedda att användas för koordinering av samarbete i en synkron, delad arbetsyta. Dessa är baserade på vad han kallar ”self-awareness”. Det innebär att det i ett samarbete inte bara är viktigt att se vad andra gör för stunden, utan också visualisera tillbaks en användares egna handlingar och dess påverkan på gruppen, till användaren själv.
– Utan ”self-awareness” vet du inte om att det är du som är elefanten i porslinsaffären, säger Stefan Nilsson.
publicerad 18 januari 2019