”Ursäkta! Det är mitt fel”

”Det går inte att jobba med dem!”

”Går det inte att jobba med dem?”

”Nej de är idioter allihop!”

Jag frågade vd:n vad han sa då.

”Jag sa: ”Aj då. Då måste jag be dig om ursäkt. Det är mitt fel.””

Medarbetaren hade kommit av sig och sagt. ”Hur menar du då?”

”Det är ju jag som har anställt alla därute som du tycker är idioter. Det är alltså mig du ska bli arg på i så fall”

Det här var inte medarbetaren beredd på. Han visste inte hur han skulle agera på detta perspektiv-skifte så vd:n fortsatte. ”Det är ett svårt läge för dig, det förstår jag. Du har inte valt att umgås med en enda av de andra. Du skulle kanske inte ens velat prata med någon av dem utanför jobbet. Allt du gjorde var att söka jobb hos oss och bli anställd av mig. Och nu betalar jag dig för att komma överens med de där ”idioterna” åtta timmar om dagen. Problemet är att du måste kunna samarbeta med dem för att vi ska nå våra mål, hjälpa våra kunder – och få betalt. För då kan jag fortsätta att betala dig och alla andra era löner. Är du med på hur jag menar?”

Jag frågade vd:n om reaktionen. Han berättade att medarbetaren hade muttrat fram ett ”Jo, det är klart…”. Vd:n tittade på mig och berättade att han sagt till honom att han måste hitta ett sätt att kommunicera med dem, så att han och alla fungerade ihop. De måste inte älska varandra men de måste alla kunna spela i samma lag.

”Det är jag som satt ihop laget, så det är mitt ansvar. Jag hoppas att du vill vara kvar i laget, men då är det första steget att du slutar kalla alla dina kollegor för idioter.”

”Jag blev bara så irriterad på Janne som aldrig kommer i tid.”

”Janne är väl inte ”alla”?”

”Näe det så klart.”

”Och menar du att han aldrig kommer i tid?”

”Jo men han är sen rätt så ofta.”

”Okej, berätta för Janne att det blir svårt för dig och gruppen att göra era uppgifter i tid när han är sen. Fråga honom om hur ni kan göra för att lösa det problemet. Håll dig lugn. Funkar inte det så kan vi prata igen du och jag. Ok?”

”Ok… Tack”

Jag frågade hur det gick sedan. Hon sa att det blev mycket bättre, men inte helt perfekt. Å andra sidan är det meningslöst att kräva ”perfekt”. Good enough är ofta bra nog.

Jag berömde min kompis för att han valde att ta fullt ansvar, och för att han kunde hålla sig så lugn. Jag sa det jag brukar säga: Kommunikation, arbetsglädje och resultat hänger ihop.