Tog över pappas företag: ”Det blir lättare om man vet vad man vill”

– Det är för tidigt för mig att äta före klockan 7 på morgonen när vi börjar jobba här, konstaterar hon medan hon skalar ett ägg.

I den här industribyggnaden har hon kommit och gått som barn, och hon kan inte minnas en tid när hennes pappa Micke inte har drivit Iskad. Företaget är specialiserat på särskilt komplexa saneringsuppdrag, allt från asbestsanering till industrirengöring. Malin Söderson började, precis som sina bröder, jobba extra inne på kontoret och ute som sanerare i tonåren.

Lite senare i livet började hon arbeta heltid i familjefirman. Inte med några planer på att bli en arvtagare, utan av det enkla skälet att hon behövde ett jobb.

– Alltså, när jag började här så var jag mest intresserad av pengar, säger hon och skrattar. Jag är utbildad florist, men jag fick barn väldigt tidigt och var ensam med min son. Då går det inte att arbeta butikstider.

Pappa Micke var initialt tveksam till att anställa sitt eget barn, men alla farhågor kom på skam. På arbetsplatsen var de inte far och dotter. De fick snabbt en fungerande arbetsrelation, Malin Söderson lärde sig allt mer om verksamheten och hon blev mer och mer involverad.

Känsligt och komplext

Hon minns inte riktigt när de började tala om att hon skulle ta över företaget.

– Det måste vara kanske 12–13 år sedan vi började pratade i sådana termer, säger hon. Att jag skulle ta över och hur vi skulle göra den transaktionen. Då tog vi extern hjälp av en jurist för allt pappersarbete, men vi pratade också med varandra om vad vi ville för något. Vart vill vi nå, vad är viktigt för Micke och vad är viktigt för mig?

Sedan fanns ju, som sagt, syskon. Vad ville de? För pappa Micke var det viktigt att prata med alla sina tre barn och fråga dem om de var intresserade av att ta över företaget. Den enda som ville var Malin. Hon hade redan delvis gått in i stället för sin pappa och skött hans uppgifter. Nu köpte hon företaget för ett marknadsmässigt pris och blev också vd.

– Och det skiftet är ju inte bara ekonomiskt såklart. Det handlar också om att byta plats med sin förälder i hierarkin på ett bolag, och det är en känslig och komplex sak. Jag tror inte att det kan vara enkelt för någon.

Kan du beskriva det komplicerade?

– Vi var ju båda överens om vad slutprodukten skulle vara. Men vägen dit var väl kanske inte alltid så tydlig. Den klarnade så småningom, och jag tycker att vi tog alla diskussioner som man behöver ha.

– Men när jag ser tillbaka och tänker på om vi skulle göra ett skifte i dag, då hade jag tagit in en extern part tidigt. Någon som hade varit specialiserad på att leda en sådan här process, för den handlar ju inte bara om det juridiska.

Jag måste ju förstå att han ser sina timmar och det värde han har arbetat ihop för att kunna köpa den här grejen. Som jag tänker på som en hyllvärmare.

Prata om vad som är viktigt

Juridiken är viktig och den har de haft koll på, understryker Malin Söderson. Men det finns så mycket annat som man också behöver tröska igenom när man planerar skiftet. Den äldre och den yngre generationen behöver tala ut ordentligt om vad man har för förväntningar; vad var och en vill prioritera och vad man kan göra avkall på.

– Om jag går till mig själv och tänker att jag skulle lämna över det här företaget till någon annan, då finns ju vissa punkter i bolaget som är viktiga för mig att de bevaras. Medan det finns andra saker som jag faktiskt skiter i.

Just en sådan sak tycker hon att det hade varit bra att lyfta på ett metodiskt sätt under diskussionerna.

– Vad är dina tio viktigaste punkter och vilka tio punkter tycker du att man kan bry sig mindre om? Det blir lättare om man vet vad man vill.

Sedan kan meningsskiljaktigheterna ha rört sig från större saker, till sådana fjuttigheter som storleken på toapappersrullarna. Men även när man tycker olika är det viktigt att visa respekt och förståelse för hur den andra tänker, framhåller Malin Söderson.

– Min pappa kan säga, ’Den här maskinen kan vi inte slänga. Den kostar 150 000 plus moms’. Medan jag tänker: ’Den här maskinen har vi inte använt på tio år. Och den är omodern’. Men jag måste ju förstå att han ser sina timmar och det värde han har arbetat ihop för att kunna köpa den här grejen. Som jag tänker på som en hyllvärmare.

Varken far eller dotter är konflikträdda och de har rykt ihop många gånger, säger hon och skrattar. Men även konflikträdda människor måste våga säga vad de tycker i ett generationsskifte, understryker hon. Det handlar om att stöta och blöta och stångas runt det man tycker är viktigt, för att kunna komma ut på andra sidan och känna att det blev bra.

Och sedan hon tog över på riktigt har pappa Micke klivit tillbaka. Det råder ingen tvekan om att det här är hennes företag nu.

Värdefullt med den äldre generationen

Hon har gjort stora förändringar sedan hon blev vd 2015. Hela verksamheten är digitaliserad, och hon utövar ett modernare ledarskap där mjuka värden får större plats. Företagskulturen är mycket förändrad sedan tiden då machoideal rådde. Utvikningstjejerna har försvunnit från väggarna, och det finns numera ett omklädningsrum för damer också. 2022 vann hon utmärkelsen Årets byggkvinna för sitt arbete för jämställdhet och för hur hon aktivt har uppmärksammat psykisk ohälsa bland män i byggbranschen.

Jag tycker att det är viktigt att se sin förälder som någon som sitter på ett facit över vad man håller på med. För det är ju ganska ensamt att vara ledare.

Hon kan se att hon använder ett mer medvetet ledarskap än sin pappa. Och det är inte så konstigt. Han var hantverkaren som startade företag och blev ledare på kuppen. Själv har hon klivit in i ledarrollen mer medvetet, och har gått flera utbildningar för att utvecklas i den.

Men även om det finns skillnader i hur de har jobbat med företaget, så är det värdefullt att kunna gå till den äldre generationen för råd och synpunkter. Och det gör hon ofta.

– Jag tycker att det är viktigt att se sin förälder som någon som sitter på ett facit över vad man håller på med. För det är ju ganska ensamt att vara ledare. Det är nog alla överens om. Det är najs att kunna bolla saker och ting med någon som man vet har genomgått samma saker, säger hon och tillägger:

– Sedan har han ju en stor teknisk kompetens. Jag har ju inte varit lika yrkesverksam som han har varit. Han har grundat det här och jobbat med alla typer av sanering. Så det finns absolut saker som jag frågar honom om fortfarande. ’Hur löser man det här bäst?’ eller, ’så här har jag tänkt. Tänker jag rätt? Vad tycker du?’

Vill du att dina barn ska ta över företaget efter dig någon gång?

– Inte som jag känner just nu. Jag tänker att jag älskar mitt bolag och jag älskar mitt jobb. Men jag tänker också att det kanske ibland tar för mycket tid och engagemang.

Hon lyfter hur många timmar hon har lagt i företaget, och hur många timmar hennes pappa har investerat före henne.

– Många som ser det utifrån tror att vd:n bara håvar in massa pengar. Men den som har varit bakom kulisserna vet hur många timmar man har lagt ner. Skulle man räkna ut vår timlön… Ja, då skulle man landa i en annan inkomst.

Alla hennes tre barn, 25, 17 och 15 år gamla, har liksom hon jobbat lite extra i familjeföretaget. Men därifrån till att bli nästa generation att driva bolaget vidare är steget långt, det vet hon av egen erfarenhet.

– Men är det någon som verkligen vill så är jag öppen för det också. Det känns bara lite tidigt att tänka på det ännu.