Delegera rätt
Extrem 1: Trots stressen och den för stora arbetsbördan låter du krampaktigt bli att delegera. Följden blir att du inte klarar allt jobb.
Extrem 2: Du vältrar över allt ansvar på medarbetarna och riskerar att de misslyckas vilket betyder att allt jobb finns kvar ändå.
Alternativet: Fråga dig själv: ”Vad av det här arbetet är medarbetarna redo att ta hand om och vad behöver jag spela för roll i det för att de ska lyckas?”
Sätt er tillsammans och gå igenom förväntningar, vad som ska göras och hur du kan stötta. Ju mer pressad situationen är, desto viktigare är den här genomgången.
Leverera dåliga nyheter
Extrem 1: Du luddar till det otrevliga budskapet så mycket att ingen förstår.
Extrem 2: Du ”river av plåstret”, du säger rakt av, plumpt och i hårda och subjektiva ord vad som hänt eller ska hända. Det får omgivningen att reagera mer över hur du beter dig än vad du sagt.
Alternativet: Formulera noggrant vad du vill få fram i några meningar. Tänk på dem som ska ta emot beskedet. Hur gör du för att få rätt budskap att gå fram till dem?
Kom till kärnan inom två minuter från att du börjat prata. Använd sedan resten av tiden åt dialog. Har medarbetarna förstått? Var något oklart? Vad känner de? Det här handlar om deras behov, inte dina.
Fatta viktiga beslut
Extrem 1: Du går i vanliga fall på magkänsla när du fattar beslut, men nu under stress blir det extremt. Du blir så impulsiv att du bortser från viktiga fakta och fattar ett beslut som är dömt att leda fel.
Extrem 2: Du brukar fatta beslut utifrån fakta och analys, men under stress blir det extremt. Du blir paralyserad av alla fakta och kan inte bestämma sig.
Alternativet: Se vad det funnits för risker i den här typen av beslut tidigare. Gå igenom data och se vad det finns för konflikter. Ta upp det med andra som har insikt i frågan. Tolkar de uppgifterna likadant? Ta också in synpunkter från personer som fattat liknande beslut tidigare. Efter det: Bestäm dig.
Lösa svåra problem
Extrem 1: När du och arbetsgruppen ska lösa ett svårt problem tvingar du igenom din egen lösning vilket får gruppen att tappa engagemanget och du missar dessutom att använda deras erfarenheter och kunskaper.
Extrem 2: Du vill inte trampa någon på tårna utan pratar i svävande termer om vad ni ska göra. Följden blir att medarbetarna tänker att ”Tror inte du på lösningen så kommer jag inte att jobba livet ur mig för att genomföra den heller”.
Alternativet: Ta i stället hållningen att du vill att ni jobbar tillsammans för att komma fram till en lösning. Beskriv bakgrunden och vad som fungerat eller inte tidigare. Sätt upp kriterier tillsammans för vad en bra lösning ska innehålla och utvärdera sedan alla idéer utifrån det.
Källa: Harvard Business Review