Nya perspektiv behövs

Krönika Den 18 december kom nya restriktioner. Smittspridningen måste brytas. Vaccinet är på väg men kurvan pekar stadigt åt fel håll. Samtidigt som jag läser nyhetsuppdateringen plingar det till i telefonen.

Nya perspektiv behövs
Malcolm Wiberg är partner på advokatbyrån Westerberg och krönikör i Vd-tidningen.

Den 18 december kom nya restriktioner. Smittspridningen måste brytas. Vaccinet är på väg men kurvan pekar stadigt åt fel håll. Samtidigt som jag läser nyhetsuppdateringen plingar det till i telefonen. Ett meddelande från Vd-tidningen blinkar emot mig; ”Testa vilken innovationskraft du har som vd”. Wow, vilken timing! Aldrig i min livstid har den frågan varit mer relevant, aldrig har behovet av innovation varit mer av en allemans fråga än idag. Vi har förstås massor av frågor vi behöver lösa tillsammans. Men frågan hur min organisation mår och hur vi ska hantera tiden före och efter vaccinet, är min. Ingen annan kommer lösa den åt mig. Men hur ska vi tänka när vi letar efter svaren på de frågor vi aldrig tidigare ställt oss?  Är det troligt att jag sitter på lösningen, att jag använt mina första 58 år till att marinera mig själv till genialitet att användas nu när den verkligen behövs? Frågan är förstås större än jag själv. Det finns andra som sitter med samma bekymmer fast i en helt annan skala. Främsta av dem är Joe Biden. Nu är det dags för honom att axla manteln. Han har inte bara en epidemi att ta hand om. Han står också inför den största utmaningen vad gäller nationell återhämtning sedan Franklin D. Roosevelt. Addera till det ett djupt splittrat USA och säkerhetspolitiska utmaningar med inte minst Iran. Det är en vardag som får min att blekna. Hur tar sig Biden ann allt detta? Att döma av det lag han plockar ihop litar han på ålder, 60 och 70 åringarna duggar tätt. Men är det verkligen så vi ska göra. Sitter svaret på morgondagens utmaningar i gårdagens lösningar?

Även om dagens frågor är nya är situationen inte unik. Det finns två paralleller som Biden skulle kunna hämta inspiration från, Manhattan- och Apollo-projekten. Resultatet av det första blev atombomben som 1945 satte punkt för andra världskriget. Tjugo år senare resulterade det andra i att USA satte en man på månen. Manhattan leddes av Robert Oppenheimer. Han var 38 år när han klev in i projektet. I Apollo projektet var Katherine Johnson en nyckel. 1963 var hon 45 år. Projekten sysselsatte tusentals människor, och båda var makalöst framgångsrika. Fast det är inte poängen. Poängen är att Oppenheimer och Johnson inte var unika. Genomsnittsålder i de projekt som hade till uppdrag att skapa en ny framtid var runt trettio år!

Ju fler problem vi ställs inför, desto bättre blir vi på att lösa nya. Men vi löser dem ofta med modeller vi redan provat. Vår hjärna verkar fungera så. Den söker svaret i beprövade modeller. Det är helt enkelt en överlevnadsfråga. Men när våra modeller inte fungerar längre gäller det motsatta. Då är det en överlevnadsfråga att hitta nya, och de måste innoveras. Och här kan unga människors bristande erfarenhet bli en styrka. Det har färre modeller att ta till. Det måste uppfinna nya.

Vi ska förstås använda vår kollektiva erfarenhet när vi söker svaret på hur arbetslivet efter Covid-19 ska se ut. Men kom ihåg att nya perspektiv oftast kommer från unga människor. Inget kan rimligtvis vara mer kraftfullt i en föränderlig värld än ett samspel mellan ”grå hår” och unga nyfikna människor med förmåga att tänka nytt. Så låt oss tillsammans hitta nycklarna till framtiden i en värld som är behov av nya perspektiv.

Fakta

Malcolm Wiberg

Är advokat och vd för Westerberg & Partners Advokatbyrå. Tidigare var han ordförande och vd för Advokatfirman Lindahl i Stockholm. Han är författare till ”Medvetet Ledarskap – Att förändra en företagskultur”.

Bloggen

På nytt jobb

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
VD-tidningen

Vd-tidningen Premium

Med fullt fokus på vd-rollen.
Full tillgång till strategiska artiklar med tips och analyser.