Experten: Lyckas med generationsskiftet

Det här är en av de stora frågorna som familjeföretagare brottas med, enligt seniorrådgivaren på Formue Helena von der Esch. Låt oss börja med att konstatera det uppenbara: Du kan genomföra själva skiftet på ett rättvist sätt. Men det är inte samma sak som att resultatet blir rättvist.

– Det viktigaste är att man har en transparent och öppen process. För det är bara processen som kan vara rättvis, resultatet är det inte. Bara en kan vara vd, och så vidare. Vilka kan, vill och orkar äga, och hur förbereder vi dem som ska äga företaget? Då kommer vi in på en process där alla blir inbjudna, och den som leder processen förklarar att i ett ägarskifte är alla involverade, säger hon.

Rättvisan ligger alltså i att alla barnen blir inbjudna att delta i skiftesprocessen. Och det är en viktig princip att följa, understryker Helena von der Esch. Det spelar ingen roll om alla, några eller inga av barnen verkar intresserade av familjeföretaget. Det har ingen betydelse om en jobbar i företaget medan den andra jobbar i en helt annan bransch och bor i Australien. Det spelar heller ingen roll om det är en stor släkt med otaliga kusiner som är berörda. Alla i familjen ska få vara med.

Det handlar också om att värdera allas unika kompetens. Världen förändras snabbt och den unga generationen har bättre koll på den delen av utvecklingen. I familjeföretaget har man dessutom de privata relationerna att tänka på. Efter ett generationsskifte ska familjen fortfarande kunna umgås.

– Vem tycker det är trevligt att komma hem till jul om du har fått höra av dina föräldrar att du är inkompetent och inte har rätt att vara ägare till företaget? säger Helena von der Esch men tillägger:

– Däremot är det ju ingen mänsklig rättighet att bli anställd i ett företag som familjen äger.

Välj en neutral processledare

Nej, rollerna i familjeföretaget ska givetvis fördelas efter kompetens precis som i vilket bolag som helst. Men först ska själva skiftet komma igång. Och det går ofta märkvärdigt trögt, konstaterar Helena von der Esch. Frågan om tidpunkt tillhör de allra vanligaste som dyker upp när Helena von der Esch anlitas för ett generationsskifte, och hennes svar är alltid detsamma:

– Jag säger alltid att tiden är nu. För det har aldrig funnits någon som har startat sitt generationsskifte för tidigt. I stället startar nästan alla för sent.

Hon uppmanar alla familjeföretagare att omfamna processen. Den är inget att skygga för utan kan tvärtom föra familjemedlemmar närmare varandra. Att sätta upp en tidsplan är viktigt, för börjar processen sacka kan enskilda familjemedlemmar börja tvivla och tappa sugen. Det ska inte ta flera år att skifta ett bolag.

Hon framhåller också vikten av att skaffa en extern processledare. Det ska vara någon som inte är insyltad i familjens relationer utan kan lotsa genom turerna på neutral mark. Helst ska det vara någon med tidigare erfarenhet, kunskap och kompetens som vet vad ägande i familj innebär.

Kunskap behöver även de som tar över företaget, för att förstå vad ägandet kommer att innebära.

– Den nya generationen måste inte ha en yrkeskompetens som motsvarar företagets verksamhet. Man kan vara en skicklig ägare ändå, för att man har med sig familjens värdegrund och kultur som ägare, säger Helena von der Esch.

Jag säger alltid att tiden är nu. För det har aldrig funnits någon som har startat sitt generationsskifte för tidigt.

Däremot är det viktigt med kunskap kring själva ägandet menar hon. Vilket ledarskap krävs av ägarna? Eftersom vi lever i en komplex värld som förändras snabbt så behöver ägare vara aktiva. Att ha den vetskapen vid överlämningen skapar en trygghet både hos den gamla och den unga generationen.

– Där kan man ta fram lite checklistor med vad du behöver skaffa dig för typ av insyn eller förståelse för, föreslår hon.

Den fattiga kusinen

Vad händer om något av syskonen inte vill vara med och äga familjeföretaget? Då ska förstås det syskonet ha rättmätig kompensation. Men hen bör då också vara medveten om att ett sådant beslut fattas även för kommande generationer.

– Man fattar beslutet åt sina barn som kanske i framtiden kommer att ställa frågan, hur kommer det sig att våra kusiner äger det här företaget och inte vi? Ett sådant beslut kan ju också få ganska stora ekonomiska konsekvenser, säger Helena von der Esch.

Hon målar upp ett tänkbart scenario: Dina föräldrar har sålt sin del av familjeföretaget till sina syskon. Ni är en tajt släkt som umgås mycket. När ni ses upptäcker du att dina kusiner har en helt annan och mycket högre levnadsstandard än dig, på grund av att deras familj fortfarande är ägare i ett företag som blomstrar och ger fina vinster. Medan du som kusin har en mamma eller pappa som för 20 år sedan tackade nej till ägarskapet och tog pengar i stället.

– Och kanske då blev utköpt till vad som kan ha varit en fullständigt rimlig och helt korrekt summa, understryker hon. Men det är en köpeskilling som du då ska ta ansvar för så att den köpeskillingen kan växa och göra lika stor nytta för dig som företaget gör för de andra familjerna som är kvar. Och eftersom det ofta är ganska lönsamt att äga företag så är alltid risken att den som tog pengarna bildar en fattigare gren i släkten.

Därför är det mycket viktigt att den som låter sig bli utköpt anlitar bra rådgivare för vad som ska göras med pengarna. Kapitalet bör investeras så att det får lika bra utveckling som företaget får på sikt.

– Men man kan också vara kvar som ägare i en familj tillsammans med syskon och kusiner och hela släkter, och bara vara passiv ägare utan styrelseansvar eller någon operativ roll i företaget. Det vill säga, om du har kommit överens med de andra, och de är okej med det.

Familjen är kulturbärare

Senare kommer frågan: Vem ska driva företaget? En struktur skapas där en styrelse tillsätts som i sin tur anställer en företagsledning. Det är möjligt att familjemedlemmar ingår i denna ledning eller arbetar i företaget. Det kan också vara så att familjemedlemmarna enbart är representerade i styrelsen.

Eftersom det ofta är ganska lönsamt att äga företag så är alltid risken att den som tog pengarna bildar en fattigare gren i släkten.

– Det viktiga att förstå är att familjer är mycket kompetenta och goda ägare, oavsett den enskilda medlemmens yrke. Det handlar om att vara bärare av en gemensam värdegrund och en idé om hur man som familj agerar som ägare inom en ort, en bransch, och i samhället i stort, påpekar Helena von der Esch.

– Att vara bärare av sin familjs företagsidé innebär att ens yrke är underordnat i relation till vilken roll man kommer att ha i företaget. Att vara sjuksköterska innebär kanske att man inte ska jobba som ekonomichef eller sälja bilar, om företaget är en bilfirma. Men det är fastställt inom forskning, att det är positivt för företaget när ägare är representerade i styrelsen tillsammans med externa ledamöter.

Till sist – kan det finnas lägen där det är bättre att sälja till en extern köpare när det är dags för generationsskifte i familjeföretaget? Ja, absolut, säger Helena von der Esch. En ansvarsfull ägare tar ju ansvaret för att utse den mest hållbara ägaren i framtiden för sitt företag.

–Och då måste man kunna ställa sig frågan: Vem är den mest hållbara ägaren för det här företaget? Är det vi i vår familj, eller har vi kanske kommit till vägs ände? Företaget har kanske vuxit till ett enormt stort företag som vi inte klarar av. Vi kanske har tappat lusten, vi kanske inte orkar, vi kanske inte har kompetensen. Då anser jag, och en väldigt stor del av min bransch internationellt, att det är väldigt modigt och lika viktigt att bestämma sig för att nej, det är inte längre vi som ska äga det här företaget.

Då går man i stället in i en process för att hitta nästa ägare, en likaledes stor och ansvarskrävande process som vi har beskrivit i tidigare artiklar här i tidningen.