
År 2020 när omvärlden snurrar i en allt högre hastighet, tekniken utvecklas med stormsteg är det ibland svårt att hinna med att utveckla sig själv i samma takt som bolaget. Många ägare och vd:ar inser tyvärr detta alldeles för sent. Man sitter kvar på vd-stolen för länge. Kanske för att man tror att ingen annan kan göra jobbet lika bra. Eller man rädd för att släppa taget till någon annan. Eller man saknar helt enkelt sense of urgency. När bolaget går bra och man har en stabil tillväxt är det få som funderar på att byta ut sig själv. Det är först när man börjar stöta på motgångar som tvivel kommer. Tyvärr är det ofta för sent. När bolaget passerat den berömde tillväxtfasen och är inne i stagnation, eller ännu värre, i ”dödens dal” är det betydligt svårare att lyckas med ett framgångsrikt skifte.
Som ägare och vd är man ofta både den största tillgången i företaget men också den största flaskhalsen för tillväxt och har ett kunskapsövertag. Det brister ofta i strukturer och processer som är viktigt att ha på plats när bolaget växer. Problemet är att många ägare är totalt omedvetna om detta. Det förstår väl alla vart vi ska med företaget? Sanningen blir ofta smärtsam uppenbar att det saknas en tydlighet när det blir dags för ett skifte. Och att man inser försent att man skulle börjat för flera år sedan. Både att kompetensutveckla sig själv i ägarrollen, men även att bygga upp ett strukturkapital som underlättar en succession.


